Idag har sonen varit utan blöja all tid utom då han sovit.
En olycka nyss men annars har det gått väldigt bra.
Första kalsongerna användes idag också, lilla storkillen :)

Det har gått bra för Elias utan hans nappar....

Han fråga efter dom ibland, men vet själv svaret på vart dom är. Sopbilen hämtade dom.

Nu somnar han lugnt med snuttarna då vi läst saga och sjungit några sånger.

Det kommer fler och fler ord och man märker mer och mer hur mycket han faktiskt lyssnar på oss då vi pratar.

Här om dagen då vi satt och åt middag tittade han på mig och sa "va mena du mamma?" och då hade jag suiitit och surat på om allt möjligt med Gustav.

Gustav sa till Elias "Ja det är inte så ofta som jag vet det heller" :P

Den senaste veckan har han känts lite stabilare och lugnare än vanligt. En bra vecka.

Jag hoppas att vi får bra kvällar här i veckan, Gustav jobbar em men det är sista veckan han gör det.

Nästa vecka börjar han att jobba dagtid på monteringen.

Inga fler ensamma kvällar för min del, men det blir en del annat som kanske är är på plussidan.

Viktigast är iaf att vi får vara tillsammans och att alla i familjen mår så bra som möjligt.
Allt annat löser sig bit för bit.

Det verkar som att Moa har fått en lärare med lite mer koll. Hon har bra rutiner och förbereder barnen mycket på allt som ska hända. Hon säger att M är lugnare i klassrummet också.

Jag håller tummarna

Moa har börjat en ny danstermin på balettakademien, nu är det hip hop och hon tycker att det är roligt!

Jag har inte berättat hur fantstiskt roligt jag hade i stockholm den 5/9 då "Night by Night" skulle spela på Bryggarsalen som förband.

Jag tog flyger ner till Stockholm och lyssnade på deras skiva i mobilen mest helatiden.

Dagarna innan hade jag resfeber, jag reser så sällan att jag knappt vet hur man gör.
Och att sticka iväg till Stholm kändes lite pirrigt.

Jag hade fixat ett hotell nära Odenplan och Bryggarsalen låg på Nortullsgatan, jag ville inte ha allt för lång sträcka att gå fredag kväll ensam.

Då jag kom till Brommas flygplats hoppade jag på flygbussen, väl på Central stationen var det bara ca 15 min promenad till hotellet. 
Det var fint och jag fixade till mig lite snabbt innan jag gick vidare mot Bryggarsalen, då kändes det lite pirrigt igen :)

Jag satte mig i entren och väntade en stund....efter kanske 20 min såg jag ett gäng killar komma in genom dörren, det var 4/5 av bandet Night by Night!

Fick lite tunghäfta men hälsade på allihopa och visade sedan min banner som jag hade med mig, deras första banner och Ben (en av gitarristerna i bandet)hade glatt visat upp den på fb då den var färdig någon vecka tidigare.

Nu ställde de upp sig med mig och min banner så att vi kunde fotas tillsammans :)

Jag fick kramar av alla och sedan kilade de vidare in genom dörrarna till Bryggarsalen där det inte var insläpp på ett tag till.

Precis då de gick in kom Kalle från skivbolaget ner för trappan och ute genom samma dörr och släppte in mig.

Jag följde med två trappor upp backstage där Christer på skivbolaget satt vid en dator, vi hälsade på varann och han drog fram ett VIP pass (All Access!) som jag fick ta på mig "Nu kan du komma och gå överallt precis som du vill" sa han.

:D

Backstage fanns alla tre banden som skulle spela under kvällen och jag passade på att hälsa på Henry, sångaren i Night by Night som inte varit med killarna då jag mötte dem vid entren.

Alla i bandet signerade min banner under kvällen och då gitarristen Ben passerade mig fick jag en klapp på axeln, en annan gjorde en hight five då han mötte mig.

Jag satt och tittade på och filmade då det var soundcheck och hade det hur bra som helst i mitt eget tycke :)

Även de andra banden var trevliga att prata med.

Det var ett fint ställe, högt i tak och övre plan låg öppet med en halvvägg av glas mot delen av lokalen där scenen och baren var. Scenen var  inte ens en meter hög.

Då Night by Night skulle spela stod jag längst fram, men det blev inte lätt att fota och filma...man stod så nära att man kunde ta i dom. Jag fick backa några steg för att det skulle bli bra.

Förra gången jag såg bandet kunde jag inte låtarna, men det senaste halvåret har jag lyssnat mycket på deras skiva så nu gick det bättre :)

Då de spelt klart fick jag ett plektrum av Ben precis som senast i Sundsvall, som tack för supporten.

Jag stannade kvar till halv 11, sedan sa jag hejdå till alla. Jag ville inte röra mig ensam ute på Stockholms gator allt för sent. Men det hade varit en mycket trevlig eftermiddag och kväll så jag väldigt nöjd.

Nästa morgon gick jag till central stationen, fixade frukost på pressbyrån.

Ben skickade två av bilderna de hade tagit på oss kvällen innan på fb då jag var påväg hem.

Nu hoppas jag att jag inte behöver vänta så länge som till nästa skivsläpp innan det kommer och spelar i Sverige igen.

För då är det ett helt år kvar....

Men i vår kommer EUROPE med sin nästa skiva och då borde det bli dags att få se dom igen!

Det är kul att följa två bra band :)

Idag är det onsdag och i måndags då jag var ledig satt jag och pratade med Elias i soffan efter morronvällingen.
Han är 3 år, han är inte jättebra på att prata och jag har märkt att han inte använder tungan till de olika ljuden.
Därför pratade jag med honom om att han var stor nu, att tuttarna snart behöver kastas.

Tutten har alltid varit hans tröst och trygghet, han har inte behövt mig att trösas hos, det har varit tutten sedan han var 6 månader. Därför har vi väntat på rätt läge för att ta bort dom, han behöver förstå lite mer.

Jag berättade att man får välja en present på Childrenshouse då man kastar bort alla sina tuttar
"ja, NU!" sa Elias.
Jaha....va??

Så blev det. Vi pratade mer om det hela, samlade ihop tuttarna, åkte till dagis och tog de två som låg där och sedan åkte vi till leksaksaffären.
Elias valde en stor dumper med knappar på. Den kunde låta, köra och lysa med lamporna.

Då vi kom hem gick vi till soprummet och kastade påsen med tuttarna i.

Efter lunch var det dags att vila....oj så ledsen han var då. Han ålade runt i sängen, det fanns ingen tröst på något sätt. Mig ville han inte heller ha nära det var bara såååå jobbigt för honom och det gjorde ont i hjärtat att se det.

"mamma hätta tutte!" sa han.
Och jag sa "Vill du att jag ska sjunga för dig?"
Han vill aldrig att jag ska sjunga, han säger "nej mamma!" om jag gör det.
Men nu sa han inte nej....han kröp tätt tätt nära och sa "Ja mamma"
Jag sjöng olika sånger och han låg nära oh myste och blev lugn.

Då han vaknade efter ett par timmar var han tokledsen igen, han kom ihåg vad som hänt :(
Till o från under kvällen var han lessen och vi gjorde vårt bästa för att det skulle bli bra.

Vid nattningen fick jag både läsa och sjunga. Det tog sin tid och det blev ganska sent, men han somnade tillslut.

Nästa dag fick han vara hemma, för att få lite tid på sig att vänja sig att vara utan tutten.

Idag var han på förskolan igen, han hade somnat men det hade tagit en halvtimme....i vanliga fall somnar han på stört.
Får hoppas att det blir bättre och bättre ändå.

Han är en tapper liten kille....

Night by Night

Jag ha gjort en banner till deras spelning i sthlm om 9 dagar och sedan skickade jag bilden till gitarristen för att få höra om den blev bra.
Han la upp den på deras sida på FB och berömde den rejält :)
Det var inte dåligt!
Tydligen har ingen gjort en banner till bandet tidigare, så jag fick vara först!
Ett annat fan uppmanar alla andra fan att också göra egna banners till bandet och visa dem på fb. 
Hon tyckte att det var ett bra initiativ :)

Ben (gitarristen) la även upp bilden på sin egen FB sida och skrev att jag var en av deras största svenska fans.
Det är roligt att bli bekräftad, bli sedd och uppskattad sådär :)

Ikväll är jag helt slut.
Feberkänning i kroppen, huvudet är som ett bowlingklot....
Hoppas att jag klarar resten av veckan och att jag snart är frisk igen!!

Idag är det ett år sedan jag och Gustav gifte oss :)

På morgonen har han fått en liten present, en dogtag med text.
 

Vi har planerat en lunch på stan och ikväll äter vi senare middag då den lille är nattad så att vi kan äta gott i lugn och ro. Det behövs ibland :)

Vi har semester hela familjen och det är varmt dag som natt.

Elias har fyllt 3 år och sover nu i stor säng.
Han fick pussel, bilar, en ny keps och annat skoj i sina paket och var väldigt nöjd.

För en vecka sedan åkte vi till Lycksele och bodde på campingen.
Det blev bad på badparken, middag på restaurang, och sedan körde vi trampbilar och Elias åkte bakom Moa och stormtrivdes :)
Senare på kvällen fick barnen njuta i vattnet nedanför vår campingstuga innan det var läggdags.
På måndagen (21/7) åkte vi till djurparken och tittade på djur, stora och små. Barnen åkte karuseller mm på lyckoland och då vi var nöjda i värmen åkte vi hem.

Vi ha varit på stranden flera kvällar på rad och haft det härligt :)
Visst, det är varmt på nätterna och toghett på dagarna men kvällarna är härliga :)

Jag gör saker i snabbt tempo, lite här och lite där, ständigt på språng och glömmer att andas ordentligt.
Till och med under ett par lugna timmar på spa med maken, då det borde kännasavslappnat....då tittade jag på klockan och kände mig jagad, för hur skulle vi hinna?...

Nä, då är det väl nog?
Jag vill känna mig nöjd med mig själv och det jag gör och inte söka bekräftelse hos andra.
Lättare sagt än gjort.

Men allt börjar hos mig själv, ändra tanken, ändra mitt sätt att se på mig själv och det jag gör.
Var börjar jag?
Det finns så många olika sätt, vilket kommer att fungera bäst för mig?

Ska jag börja varje morgon med att bestämma mig för 3 saker som jag ska ta tag i och göra klart?
Är det ett bra sätt att få saker gjort och känna mig mindre stressad/ jagad?

Det är bra att träna/ röra på sig, äta bra mat, tillbringa tid med nära och kära, vila, läsa en bra bok, uppleva saker....när ska jag hinna göra allt man bör göra?

Dagen idag började bra och slutade bra.
Så härligt!

Imorse var Moa uppe strax efter mig.
Jag tog ner hennes kläder till tvn där hon satt så att hon klädde sig så småningom, sedan gjorde jag iordning en mjukmacka med ost och skinka samt ett glas mjölk och dagens vitaminer och ställde fram det till henne.
Hon sken upp och sa tack :)
Idag behövde hon inte sluta med tv´n och gå till köket för att sitta och tvinga i sig varje tugga fil eller macka under en lååång stund vid köksbordet med påminnelse från mig eller hennes pappa ("Du måste börja äta nu").

Sedan fixade jag välling till lillebror som vaknat och plockade upp honom ur sängen.
Som vanligt var han ivirig på att få leka lite med bilarna och han ville göra det i sitt rum, så jag vi stannade där.
Han började plocka fram sitt Duplo och vi byggde ett hus.
Moa kom precis då jag behövde gå ner för att göra mig klar och åka till jobbet.
Hon frågade Elias om hon fick vara med och han blev glad gav mig en kram och puss innan jag lämnade dom.

På förmiddan hade vi ett inbokat möte på BUP jag och Gustav.
Det kändes som en bra träff.
Jag kände att jag tog upp alla bitar som oroade mig och som var tunga och det var viktigt.
Ofta har jag dåligt samvete och känner att jag borde gjort annorlunda, borde gjort mer, skulle inte ha tappat humöret osv.

Ikväll var vi själva igen jag och barnen, men det var sista kvällen på Gustavs eftermiddagsvecka iaf.
Middan gick ovanligt bra men de hade väl ätit på 5 minuter.
Vi cyklade ner till affären, köpte det vi behövde, Elias stressade på mig och oss men det gick br iaf, jag behöll lugnet.
Då vi kom hem fixade vi iordning ett riktigt filmmys precis som vi gjorde varje fredag innan lillebror kom.
Vardagsrumsbordet åkte åt sidan, en stor hög med täcken, filtar och kuddar bredde ut sig nedanför soffan och övers hamnade Moa och Elias.
Moa valde filmen Totoro och det blev genast en favorit för Elias "Nanne!".
Han tyckte om den stora "nallen" :)

Jag plockade undan i köket och sedan la jag mig också intill ungarna och såg på film.
Det blev en ovanlig kväll.
Barnen var på samma plats, gjorde samma sak utan minsta kiv och båda var lika nöjda.
Då filmen var slut fick båda borsta tänderna och göra sig klara för sängen och sedan bar vi upp alla täcken, kuddar och filtar till sovrummen igen.
Moa la sig och läste lite bok då jag hade sagt godnatt.
"Kan vi göra om det imorgon igen?" undrade Moa :)
Filmmys kanske kan ju passa både på fredag och lördagkväll :D

Vad härligt att få känna sig nöjd med sig själv helt och fullt en kväll då barnen lagt sig.
Tack för idag!

Om två timmar slutar min man att jobba, sedan är det helg för oss alla i familjen
<3

"På en liten blå planet, är du min längtan
min oändlighet"

Jag satt och tittade tillbaka i min blogg på tiden innan vår minsting kom och tiden innan skolan blev något tungt och jobbigt för Moa.
Den där tiden innan nätterna lämnade oss sömnlösa för att den lille inte sov mer än korta stunder åt gången (hans första 1 år och 10 månader) och dagarna fylldes av skolans telefonsamtal och Moas magont och oro.
Det var kanske lite lättare då...

Jag och Moa hade många stunder med små utflykter och pyssel vid köksbordet.
Nu är båda sakerna väldigt sällsynta. Inte ens våra fredagsfilmkvällar har vi kvar.

Orken och tiden har jag inte på min sida, inte som det är just nu.
Jag vill gärna ta tag i allt igen, plocka fram den kreativa andan som jag brukade må så gott av...men det kommer inte så långt upp på prioriteringslistan.
Inspirationen är inte heller där den en gång var.

Kanske måste jag tillåta mig själv att faktiskt inte orka vara som jag var då, låta det ta sin tid och inte tvinga fram något som jag inte kan vara just nu.
Även då det var som tygst och vi var som tröttast, så slutade vi inte att skratta och slutade inte att leta efter lösningar på det som inte fungerade. Vi vägrade tappa hoppet om att det skulle bli bättre.
Både jag och min man är väldig envisa och orkar med omständigheter som tar allt, även om det är under en lång tid.
Då vi var mitt upp i sömnbristen och krisen i skolan och inte kunde se någon ljusning där vi befann oss, då valde vi att bryta upp, sälja radhuset, flytta 1½ mil till ett nytt område, en ny skola och nya möjligheter.

Och trots att jag ofta tynger ner mig själv med dåligt samvete för att jag inte har ork att fixa mer, inte har lösningarna på svårigheterna i skolan iom diagnosen och allt...så glömmer jag inte bort det fina vi har.
Kärleken, glädjen över att ha varandra, att vi bor med skogen bakom huset och vilken tillgång det är!

Jag påminner mig ofta om hur härligt livet är ändå, hur solen värmer kinden nu när det är vår :)

Med den där kärleken blir allt bra ändå och kanske landar vi en dag på en ruta i livet där vi ser att allt faktiskt blivit riktigt bra, där vi kan andas ut och känna att vi ändå gjorde ett bra jobb.