För snart två år sedan var jag på centralhallen i stockholm och skulle ta nattbussen hem....nästan 9 timmar tar den turen och jag kikade in på Pressbyrån för att hitta något att läsa på resan.

Jag tog en pocketbok med titeln "Lyckan, Kärleken och Meningen med livet", det kunde ju vara något att läsa då man precis separerat tänkte jag.

Jag började att läsa boken efter en stund och sedan ville jag inte sluta.

Kvinnan i boken hade trots att det var oerhört svårt och än fast hon var livrädd, lämnat sin man och det liv hon levt i flera år för att hon kände så starkt att det inte var det liv hon egentligen ville leva, utan bara vad som förväntades av henne.

Och det var en självbiografi.

I boken beskrev hon sin förtvivlan, sin sorg, skuld, skam och hur liten, ensam och svag hon kände sig.

Men hon bestämde sig för att det var nog där, att det var dags att hitta sig själv och än fast en del höjde på ögonbrynen och många sa att det hon ville göra var omöjligt och orealistiskt så gjorde hon det.

Hon följde sitt hjärta, tog ett steg i taget, förföljd av skuggor och sorg reste hon jorden runt under ett år för att hitta sig själv och lyckan...och tillslut även kärleken.

Jag älskade den boken.

Den låg länge på nattduksbordet och jag har vikt hundöron i boken där jag läst något som gav mig en tankeställare eller på något annat sätt passar in i mitt eget liv.

Till helgen har den premiär som film på bio, jag tänker se den.

Kanske är den inte precis som boken, det är inte filmerna så ofta.
Men har den bara med lite av den äkthet som fanns i boken så kommer den nog att vara tillräckligt bra ändå.