Jag har bara struliga minnen av FK, men den här gången löser det sig bara hur bra som helst.

Jag blev sjukskriven men hade i åtanke att det behöver ju inte betyda att jag får ersättning.

Sedan fick jag beviljat min graviditetspenning. MEN dom sa att min sjukskrivning går före, så jag fick vänta igen.

Nyss ringde dom, klart jag skulle vara sjukskriven ända fram till beräknad förlossning!
Första utbetalningen skulle göras idag.
Toppen!!

Det löser sig minsann!   

Tänka sig :)
  vad mysigt

Jag känner mig speciell och väldigt lyckligt lottad

Men se, solen skiner ju.

En glugg i det täta molntäcket?

Jag har satt mig i soffan och väntar på energi.
Igår kväll läste jag om vad vi kan vänta oss av den här graviditetsveckan.

"Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova"

Jag känner igen mig. Allt känns så himla obekvämt.

Och jag skulle ha gjort alla inköp och sånt tidigare som jag läste om.

Det som inte är fixat nu...det känns väldigt jobbigt att göra.

Bara att fixa plastad froté och en till skötbädd känns drygt.
Och den där BB väskan...ska jag ens packa den?
Orkar jag?

Och visst vore det trevligt med lite musik att ta med sig då det är dags...men när ska jag komma på vad jag vill ha för musik med då?

...40 dagar till beräknad förlossning nu...

Just nu sitter jag och skrutt och lyssnar på klassisk musik via youtube.
Sånt brukar jag inte lyssna på, men det låter helt ok.
Jag är ju inte så bevandrad men nu är det Chopin som spelar iaf.

Idag behöver jag plantera om lite blommor. Dom behöver mer jord i väntan på att få flytta ut.

På onsdag är det 1 juni, redan!
Det är bara den här veckan och nästa, sen är det ju sommarlov för tusan.

Och Moa ska få ha sitt längsta sommarlov någonsin tror jag.
Oj vad hon kommer att hinna bli less på mig! :)

Hoppas att ni som jobbar får ha en kortvecka och långhelg nu :)

***
Nu har jag varit ute på baksidan och planterat om mina "blomma för dagen" som hade blivit för långa.

Dom står där ute och njuter av solen en stund tillsammans med min lilla busktomat.
Helst vill dom få bosätta sig ute, men det tillåter jag inte riktigt än.

Över dagen, så långt kan jag sträcka mig.

Men snart är dom svåra att behålla inne, dom vill ju klättra både mycket och gärna.

Och så här kan det komma att se ut sedan då dom börjat blomma.

Det var trevligt igår, mycket trevligt med älsklingen.
Vi såg Pirates på bio och jag tyckte att den var bra.
2/3 delar av filmen satt jag väldigt obekvämt, men tillslut hittade jag ett sätt som funkade och då var det lättare att bara titta på filmen.

Imorse låg vi kvar längre än vanligt i sängen och Gustav gick ner och fixade frukost eller kanske tidig lunch till oss. Vi brukar inte äta frukost kl 10 hemma hos oss.
Det var ovanligt.

Sedan har vi varit och fixat lite till rabatten på framsidan och handlat mat till middan.
Det blir fetaostfyllda biffar med potatis o sås för oss och tills dess har nog Moa kommit hem också.

Jag är otroligt lycklig! :)

Nu har vi precis lastat in Moa i en redan fullpackad volvo 740.
Hon följer med mina föräldrar till Fredrika där dom har ett torp.
Det är både mina föräldrar, mina systrar, lillsyrrans 2 hundar och min mormor som åker och dom kör två bilar fulla med prylar.
Min mormor kommer att stanna där hela sommaren, min mamma en bit in på nästa vecka och Moa och morfar kommer tillbaka till stan imorgon igen.

Inatt var det svårt att sova, halsbränna och ingen bekväm sovställning alls.
Det är obekvämt att sitta i soffan med...jag är trött...
Ikväll funderar vi på bio, det är ju inte så himla ofta Moa sover borta så vi tänkte passa på.

Annars är det gråmulet ute, viloväder. Men snart får det vända, det har varit ovarmt länge nu.

Jag känner mig väldigt andfådd av nästan ingenting...det är svårt att andas än fast jag sitter i soffan bara.

Lite jobbigt.

Luft!

 Men Moa är iaf lämnad, sen ville hon hem halv ett.

Tänkte tvätta idag, får göra det då jag orkar mig upp för trappan.

Då får jag vika det jag tvättade igår också.

Det är skönt att bo så här på utkanten av stan.
Vi har allt vi behöver inom räckhåll då det gäller butiker och bekvämlighet

samtidigt som vi har skogen och naturen precis intill oss.

Då vi cyklar till skolan på morgonen cyklar vi genom skogspartier där fåglarna har morgonkonferens och på vintern är det otroligt vackert precis där.

Det brukar gnsitra omkring oss på träden och marken och det ser ut som en vacker vintertavla.

Vi bor väldigt fint utan att bo utanför stan och just nu bor vi billigt än fast vi har så mycket natur omkring oss, vi har en femrummare på 120 kvm i två plan. Visserligen med två grannar vägg i vägg, men om det är något som behöver fixas ringer vi bara ett nummer och det kommer ett par killar och ordnar det hela utan att vi behöver betala.
Dom har precis målat om husen här på gården, det behövde vi inte heller bry oss om, det blev bara gjort.

Vi får även nyttja baksidan som vi vill med planteringar och hängmatan som vi hängt upp osv.
Otroligt lättsamt att ha det så här till den dagen vi vill bryta oss loss och hittar något eget med rimligt pris på en bra plats.

Idag är det månadsdag!
23 månader :)

Ikväll var vi på vårkonsert på Moas skola.
Väldigt fina framträdanden men vi var rätt trötta både Gustav och jag...
Det var skönt att cykla hem sen.

Imorgon fyller storasyster år, då blir det middag hos mamma o pappa.

På Lördag åker Moa till stugan med mormor och morfar så att dom får rå om henne lite...och sen kommer hon hem igen på söndag.

Jag undrar vad vi ska hitta på då?

Ja, vi var där igår.
Inte för att det var något som hänt med vår lillgrabb utan för att det var en sån där trevlig infoträff där.
Då jag väntade Moa hade dom inget sånt, det tyckte jag var synd.
Och nu riktade dom sig mest till förstagångs föräldrar, dit hör kanske inte jag.
Men Gustav har ju inte varit med alldeles från start med något barn, han fick ju Moa då hon var 5!

Lite försent att få vara med och klippa navelsträngen då...
Iaf åkte vi dit och satt och lyssnade på vad dom hade att säga. Och oj vad hormonerna skuttade omkring.

Först satt jag och fnittrade ihjäl mig halvt för massa saker som Gustav sa innan barnmorskorna började prata.
Sedan satt jag med tårar som rann i ett då dom visade hur partnern kunde vara ett bra stöd under förlossningen.

Något sånt togs aldrig upp då jag väntade Moa.
Vi hade ingen profylax, ingen sa något om avslappning och massage ens på föräldrautbildningen.

Jag är glad att dom tar upp det hela nu.
Den man har med sig är ju så jätte viktig.
Man blir rätt utelämnad och behöver få känna sig trygg och veta att man har någon där som finns med hela vägen. Någon som stöttar, som finns där med sin närhet. Ja, jag satt där och snyftade och hoppades att inte så många skulle märka det.

Det verkar som att man blir väldigt väl omhändertagen och det är fint på nya förlossningen.
Det känns bra att få vara med om det en gång till och nu med bättre förutsättningar.