här hemma med en BabyBjörn sele på magen där en liten knodd sover.

Annars har det mest varit äta, äta, äta snutta, snutta, snutta och sova vid bröstet hittills idag. Jag har kunnat gå på toa men inte mer.
Bra att kunna variera lite ibland.

Moa fick förfrågan att vara hos mormor och morfar i helgen och det är nog roligare än att vara hemma. Jag sitter ju fast med lillebror mest helatiden som det är nu.

Visst, det är övergående. Snart kan han nog vara nöjd längre stunder, men tills dess är det som det är.
Det märks på Moa att det inte är speciellt kul alls...och det känns i mammahjärtat.

Sen har Elias börjat ta fel tag om bröstet då han ska äta, gapar inte alls lika stort längre och det trilskas och han hinner bli arg och jag hinner bli ledsen innan vi får till det mest varje gång han ska äta och han äter ju ofta.
Jag känner mig hemsk mot honom som gång på gång lossar honom från hans sugtag och börjar om igen. Men då han tar så fel får jag ont och inte kommer maten lika bra heller.

Barnläkaren som tyckte att vi skulle köpa en napp till Elias för att underlätta borde ha spö.

Visst, det funkaade ju rätt bra. Det gick att trösta och lugna även för pappa än fast han inte kan amma. Men istället glömde Elias bort hur stort man måste gapa då det är dags att äta.

I informationen från bb stod det att man inte ska ge napp första tiden just pga av det.
Och jag frågade ju barnläkaren om det inte kunde bli fel med amningen men det skulle det ju inte kunna bli sa hon.
Det var bara om man gav mat med nappflaska i början som det kunde bli lite konstigt för barnet som då blir van att maten kommer på en gång och inte med den fördröjningen som blir då man ammas.

Klart man lyssnar på högutbildade och vana läkare...dumt nog.

Nu lägger vi bort napparna och hoppas att det går att lära om så att amningen börjar fungera igen. Så tills dess får jag ha en liten igel på mig och hoppas och önskar att allt ska bli mycket bättre SNART.

På torsdag fyller jag år.

Mamma ville gärna hjälpa till att baka men jag kunde inte riktigt komma på varför.

Det behöver ju inte komma någon hit. Det måste väl inte komma någon?
Om det är precis såhär på torsdag, då vill jag inte ha hit någon alls.
Det måste ju vara möjligt att lägga eller sätta honom i babysittern en stund utan att han blir ledsen en lite längre stund först.
Annars blir det ju bara jobbigt att fylla år och ha besök.

Men det är flera dagar dit, det kan vända tvärt.

Inatt kl 03:27 blir Elias en hel vecka gammal   

Stora killen!   

Igår då vi skulle sova lät jag Elias ligga kvar intill mig då han äit klart, så att det skulle vara lite lättare att mata ofta om det skulle behövas, slippa sätta sig och plocka upp honom...

4 timmar senare ville han ha mat först nästa gång.

4 TIMMAR!!!  

Nästa gång han ätit sov han nästan två timmar.

Och jag låg inte vaken och undrade när han skulle vakna eller om han andades utan jag sov också en del av tiden :)

Vi har varit iväg en sväng och vägt Elias idag och han har gått upp 95 gram sen i onsdags (det trots 2 rejäla bajsblöjor igår).

Det går åt rätt håll nu iaf!

Jag stoppade ner honom i tri-cottin då vi skulle gå till och från bilen och han sjunker ner som en liten knorr och sover så gott i den än så länge. Den kanske passar oss :)

Nu blir det snart lunch här, älsklingen fixar :)

Igår var vi på sjukhuset för en extra vägning eftersom att jag bara fått sova någon liten stund på dagen och knappt hunnit blunda alls under de senaste 4 nätterna satt läkaren och klurade på lösningar åt oss.
Hon såg hur Elias åt och efter en stund sa hon "Åk och köp en napp åt honom!".
Hon hade precis som vi märkt hans enorma sugbehov...han äter ju inte alltid då han ligger vid bröstet.

Vi åkte förbi babyproffsen, köpte nappar, en lekbåge till vår andra babysitter och en tri cotti som jag tänkte testa, det var ju öppetköp.

Under eftermiddan åt Elias och sov en timme och höll på så tills vi skulle sova. Då höll han mig vaken till två med att äta intensivt. Efter det slumrade han till mellan målen och jag fick någon timmes sömn iaf.

Jag, Moa och Elias har tagit en liten barnvagns prommis på förmiddan och pappa Gustav har varit och handlat.
Idag kommer farmor och farfar hit för att träffa Elias för första gången också :)

Han är så himla go vår lilleskrutt!
Mjuk och mysig :)
Vilken tur vi haft!

Här ligger han nu, sin mage mot min, sin mjuka varma kind mot min arm och äter halvt i sömn och lyssnar på lugna favoriter med mig.

Efter tre nätter med lite, nästan obefintligt med sömn börjar jag känna av bistningsgränsen. Moa är hos mormor och morfar över dagen.
Då Elias tog en lur låg jag och sov, nu när han äter är pappa skickad i säng.
Vi hoppas att mjölken kommer igång SNART gärna nu genast så att han blir mätt längre stunder.

Han är en härlig och go liten kille, det är helt overkligt att han är här.
Nu ska vi försöka vila så gott det går så att vi orkar göra mer än att sitta och mysa i soffan eller sängen.
Måste ju ha ork över till en större gobit son testar alla gränser just nu.

Då var det måndag då.

Jag sitter i soffan och tar det lite lugnt efter lite pytt i panna.

I lördags hade jag typ ont i magen, förmodligen pga de där järntabletterna resonerade jag. Kände mig spänd och uppblåst och ville inte ta fler järntabletter.

Då Moa lagt sig för kvällen vid halv tio la jag mig i soffan med älskligen bakom mig, efter en stund undrade jag lite smått vilken mage jag egentligen hade ont i.

Det kom i omgångar det hela och hängde ihop med sammandragningarna.

Jag funderade lite smått på om det kanske var förvärkar det handlade om trots allt och inte magknip.

En timme senare kändes det av lite mer och då förstod jag att det var förvärkar, men såna kan ju försvinna och återkomma flera dagar senare eller hålla i sig i flera dagar.

Min syster fanns i stan och henne kunde vi hämta om det var dags för barn, mina föräldrar var hos lillasyster i Östersund men skulle komma hem om det hända något.
Men det skulle nog inte behövas, jag hade ju inte haft någon känning alls.

Vid tolv skickade jag isäng Gustav och låg själv och såg på tv och kände förvärkarna komma och gå. Dom kom med jämna mellanrum, men så kan det ju vara ett tag och sen försvinner dom eller lugnar ner sig.

En stund efter tolv gick jag på toa, då jag torkade mig kom det blod, en heldel också.

Jag ropade på Gustav och han ringde förlossningen för att höra vad det kunde handla om.
Dom pratade om slemproppen i telefon men jag hade ju inte märkt av något slem, bara massa blod (då kan man bli lite orolig).
Jag fick prata med hon på förlossningen och hon tyckte att vi kunde komma in för en koll iaf.
Jag ringde min syster, Gustav åkte för att hämta henne och jag skickade ett sms till mina föräldrar.
Dom bestämde sig för att komma till stan på en gång.

Mina värkar andades jag igenom, dom var rätt täta men inte superkraftiga...som återkommande mensvärk ungefär.

Det var lite jobbigt att åka bil, men det gick ju.

Då vi kom fram 01:20 sattes en ctg kurva och hjärtljuden på barnet kollades....täta värkar registrerades och jag tyckte att dom hade ökat lite i styrka, men jag andades med djupa andetag varje gång dom kom.

Sen undersöktes jag och barnmorskan sa "hoppsan, nu får jag vara försiktig så att inte vattnet går".

"Har jag börjat öppna mig?" undrade jag förvånat.
-Jodå, du är öppen 7 cm! sa hon

Gustav och jag stirrade på varandra.
Vi hade ju precis pratat om vad jag kunde få för tabletter för att orka med dessa förvärkar hemma då vi blev hemskickade igen och nu var jag redan öppen 7 cm!!
Det var lite svårt att ta in.

Gustav gick ut och parkerade om bilen och hämtade bb väskan.

Jag fick ett gåbord och sedan bad jag om att få hjälp att bli kompis med lustgasen, för den hade jag inte velat använda förra gången.

Och förra gången fick jag ju min eda då jag var öppen 7 cm, nu tyckte bm att jag andades så bra så att det nog inte skulle behövas.
Och då var det ju lika bra att testa lustgasen!

En timme senare var det tuffa värkar som jag jobbade mig igenom med lustgasen.

Vi var själva ett tag men bm kom tillbaka och kollade hur det gick. Då var jag öppen 9 cm.

Vattnet hade inte gått än och det tryckte på mycket, tillslut gnällde jag på bm "ta hinnorna" och hon bad mig att vända mig på rygg eftersom att jag låg på sidan.

Jag vände mig på rygg och då gick vattnet 03:18, lite lättare kändes det först men det blev mer tryck och nu tyckte och jag gnällde lite och la ihop benen.
"Nej, du måste öppna upp benen om bäbisen ska kunna komm ut" sa bm.
jag sa att jag ville stå på knä så hon hjälpte mig runt och höjde huvudändan av sängen.

Kl 03:23 började mina krystvärkar och jag tog i men då huvudet var halvvägs ute gjorde det jätte oooont och jag ville bara trycka ut alltihop.
Bm sa till mig att andas istället och hålla lite för att inte spricka för mycket men hur tusan gör man det med det där trycket och då man bara vill att det onda ska försvinna?!

Jag bet mig först i handen och sedan högg jag tag i madrassen för att inte krysta.

Då bm gav mig klartecken tryckte jag på för kung och fosterland och kl 03:27 var han ute!

Både jag och Gustav tittade storögt på varandra, vi som kom in för att få höra att det var förvärkar och två timmar senare var vår son ute.

Det var svårt att greppa.

En kille på 3675 g och 52 cm lång

Elias :)

Förslossningen i bilder

Det är varmt och klibbigt överallt...
Jag får inte på mig skorna heller, pga mina svullna fötter.

Moa vill inte fara och handla något till middan än, så jag vet inte när vi ska äta något idag.
Hon brukar bli tvärhungrig men jag kan inte laga mat förrän vi handlat och det har jag sagt till henne.

Men hon vill hellre leka med grannen just nu.
Jag orkar inte tjafsa. Inte nu, inte idag.

Vill helst slippa trycka ner fötterna i skorna för att cykla till affären faktiskt.

Min älskade Gustav lämnade sin polare och åkte till affären, handlade lite och kom hem och höll om mig en stund.

Det behövdes verkligen.

Så nu är ju frågan, vilken dag ka du komma?

Jag antar att det bara är att vänta och se.

40 veckor har ju gått tillslut.

Jag har genom gått två hela graviditeter, det trodde jag aldrig.
Tänk hur saker och ting kan förändras.

Nu väntar vi på dig, vem du nu är som i skrivande stund hickar och rör dig så nära mig.

Du förstår nog inte hur länge vi väntat, men känns det minsta lilla trångt kan du väl överväga att komma hit ut istället.
Vi har många varma famnar som väntar på att få hålla i dig och så mycket kärlek att ge. Kom kom kom kom

Gravid vecka 40

Idag satt jag och Moa ute och åt frukost, hon åt inte mycker mer än nästan ingenting för det. Men det var skönt att sitta där ute.

Inget direkt planerat idag...
Handla lite kanske.

...hormonerna är lite i obalans idag.
Känner mig skör, orolig...lite ledsen, men jag har inget att vara ledsen för.
Jag vill inte veta av måsten, vill bara ha ett tolerant lugn omkring mig nu.

Idag har vi varit ett par timmar på stranden.
Jag har blivit rekomenderad den stranden men vi har inte varit dit och badat tidigare.
Det var ett toppenställe!

Parkering alldeles intill.
Stranden var fin, alldeles vit sand och sen var det härlig sandbotten och långgrunt vilket känns bra då man har barn.
Vilket härligt ställe!

Vi vill väldigt gärna åka dit fler gånger i sommar!

I mitten av juni beställde jag kläder från hm som hade rea.

Ordinariepris hade blivit kring 1600 men nu blev det bara hälften så mycket.
Det var både kläder till mig och Moa.
Men kläderna har inte kommit, på min sida står det att det skulle levereras 26/6.

Nu ringde jag dit idag och han jag pratade med antog att paketet aldrig lämnat deras lager, för där upphör statusen för min beställning.
Paketet har kommit bor helt och hållet.
Han gjorde en ombeställning på det som fanns kvar....mycket av Moas plagg gjorde det inte tyvärr.
Shit happends

Imorse testade jag vår nya duschkabin, den funkar riktigt bra!
Och snygg är den ju också :)
Och det passar bra med vårat nya handfat med skåp som är lite nättare.

Tjuusigt blev det inne på toan där nere!

Jag har ringt mormor idag också, hon fyller 85.

Hon befinner sig flera mil från stan på somrarna i ett torp i fredrika.
Det första hon ville veta var naturligtvis om jag kände något.

Nääääääh det gör jag inte.

Hon ville ju att han skulle komma idag, på hennes födelsedag.

Lessen att behöva göra henne besviken.

Och då jag sa att han ännu inte var fixerad så sa hon att då skulle det ju dröja flera dagar till, jag skulle säkert gå över tiden.
Jag har googlat på det där och huruvida barnet är fixerat eller inte har ingen betydelse för när förlossningen kan sätta igång.

Då det väl sätter igång så kommer barnets huvud på plats iaf tillslut.
Men men, nog ställer jag in mig på att gå över, men jag hoppas att det inte behöver bli så värst många dagar.