Vi, Gustav och jag har pratat om det sen i höstas att vi måste åka iväg med Moa någonstans.

Först pratade vi om utlandet. men det är ju längre ledighet som behövs och det kostar en del.
Moa är 7 år, det hon pratar om ofta är stockholm, junibacken...att åka flygplan.

Och det känns som att resan mest är för Moas skull, även om det blir trevligt för oss alla!

Det behövs nog inte en hel utlandsresa för att lyckan ska vara fullkomlig.

Men det är nu vi är tre i den här familjen, sen kommer det någon liten person som kommer att kräva full uppmärksamhet ett tag och då kan det vara skönt för en storasyster att minnas en liten resa vi gjort innan, bara vi.

Det här är inget vi har pratat med Moa om eftersom att det inte var helt klart.
Men Moa pratade om stockholm senast förra veckan en kväll.

Idag då vi hämtade Moa på skolan berättade vi för henne om vad vi ska göra om nästan 3 veckor....att vi ska åka flyg till stockholm, att vi ska bo på hotell och även besöka Junibacken.

Och OJ vad glad hon blev!!

Det kom till och med tårar...SÅ glad blev hon.

Tösen behöver något att se framemot och få längta till, något vi gör för att vi tycker så mycket om henne och för att vi vill spendera en helg i sthlm med henne.

Det känns väldigt roligt :D

Jag fick en så fin Willow Tree figur av Gustav igår som han hade köpt...
Det var en man och en gravid kvinna. Så vacker :)

Idag blev det inte riktigt enligt planerna.

Moa skulle ju eg vara med M, men han hade problem med bilen fick jag veta igår via sms (han som inte vill svara på mina sms för att det blir så opersonligt).

Hans bil har varit trasig ett tag, det är inget nytt. Så han hade kunnat höra av sig tidigare i veckan och frågat om vi kunde hjälpa till att skjutsa Moa.

Jag skrev och frågade om det behövdes skjuts hjälp av oss men fick inget svar alls.

Imorse ringde jag honom kl 9 för att kolla om han var på väg, då väckte jag honom...han låg fortfarande och sov än fast han enligt avtalet ska vara här och hämta Moa kl 9....

(Dock har vi ändrat till 10 nu när hon har skridskoskola. Den börjar 10:30 ochför att M ska slippa köra massa fram och tillbara sköt vi på tiden. Det här var bara ett vänligt förslag från vår sida, inget tvång.

Men eftersom att Moa varit hemma från skolan sjuk så skrev jag också till honom att hon ska vila från skridskoskolan i mitt sms igår)

...Och han sa "men skulle inte ni komma med henne?".

Eftersom att vi inte fått något svar var det ju lite svårt att veta om det behövdes och jag sa att det skulle vara enklare om han var tydlig och svarade på sms så att vi vet hur det blir.
Men det var ju inte så lätt tyckte han då jag är så jäklig.

Jag undrade på vilket sätt jag var jäklig då vi erbjöd oss att skjutsa Moa

"ja det kan ju du fundera på" tyckte han.

Vill vi hjälp till och skjutsa då?
Nä, faktsikt inte. Vem vill det då man får höra sånt?

Jag la på luren, hade ingen lust att lyssna på ngt sånt faktiskt.

Sedan skrev jag ett sms att vi inte ville hjälpa till då han var otrevlig mot oss och han kunde tänka på det till nästa gång.

Vi kan ju inte ställa upp på vad som helst. 

Det är ju sagt att han ska hämta hos oss på morgonen och då ska det ju vara så. Han måste ju sköta sin del av umgängesavtalet. Även om vi hjälpt till om det varit något.

Bilen har varit trasig ett tag nu så det är inget nytt och det är inte upp till oss att ordna med skjuts om bilen står.

Det går bussar och det vet han....så varför blir det så här?
Jo, ointressse från hans sida. Annars hade han ju gått upp, tagit bussen och kommit för att hämta henne.

Någon annan anlednig kan jag inte alls hitta?

Vi blir så kluvna, i såna här lägen.

Moa vill ju träffa honom och det är bara därför jag kämpat sen vi separerade för att hon ska få träffa honom.
Hade det varit upp till honom hade dom inte träffats så mycket alls.

Och jag tror inte att han förstår hur skört det hela är och hur mycket jag ställt upp. Han ser ju bara rött då det gäller mig.
Men den dagen Moa inte är intresserad av att träffa honom längre, då kommer vi inte att tvinga henne.
Det är ju upp till honom att se till att dom har en meningsfull relation.

Dom har nästan inte träffats bara dom två en enda gång, det är ju bara hans senaste flickvänner som ska vara med varje gång. Visst, dom träffas ju, men det blir ju inte alls samma samspel då fler vuxna är inblandade som om det bara var dom två.

Det är ju svårt att veta om det är ett eller fler år kvar innan Moa kommer att säga att hon vill göra annat den dagen hon ska träffa M.

Men då den dagen kommer så kan det vara försent för honom och då är jag väldigt säker på att han kommer att skylla det på mig.

Moa undrade när pappa skulle komma en timme efter vårat samtal

och jag sa att jag inte tror att han kommer.

"Men kan inte ni skjutsa mig till honom då?" frågade hon

Jag sa att det är han som ska komma och hämta, att det är bestämt så

om inte bilen fungerar kan han ta bussen.
Vi hade tänkt skjutsa, men M sa saker till mig som inte var så snälla och då är det svårt att hjälpa honom.

Det där kan inte vara så lätt att förstå för ett barn, men jag vet faktiskt inte vad jag ska säga längre då det blir såhär.

Jag hade tänkt ljuga och säga att M var sjuk, men ska vi alltid behöva ljuga för att släta över sånt han gör?
Nu är det ju så här det är, det är verkligheten.

Han kan inte bete sig hur som helst och det kan ju ingen.

Hur ska man kunna lära sina barn om rätt och fel om man samtidigt ska låta vuxna i hennes närhet bete si fel?

Efter 2 timmar fick jag ett svar på mitt sms där jag skrivit att vi inte tänkte ställa upp och skjutsa då han var otrevlig mot oss...

"Ok, när kommer ni med Moa då?" skrev han.

Märkligt att han fortfarande trodde och förväntade sig att vi skulle skjutsa..

Jag skrev att det var han som skulle hämta Moa så om han skulle träffa henne berodde det på när han kom och hämtade henne och jag skrev att det går bussar och att det inte står ngt i avtalet om att vi måste skjutsa om hans bil krånglar även om vi brukar göra det.

Men han kunde inte tänka sig att ta bussen för det skulle ju ta så lång tid så då skulle han ha henne nästa lördag istället.

Men vi har ingen skyldighet att gå med på det för att han bryter avtalet.

Ska något ändras måste man vara överens och det är vi inte.

Och varför skulle en träff med han o Moa utebli för att vi inte skjutsar?

Jag har så svårt för att förstå hur han tänker, resonerar och fungerar.

Man kan inte räkna med mycket, man kan räkna med en hel del mindre....det är bara så det är.

Idag har Moa varit med oss istället.

Vi var på bokrean på stan, åt på frasses och sedan var vi på nolia på barnloppisen en stund.

Moa hittade lite som hon anv sin veckopeng för att köpa och jag och Gustav köpte några små plagg till lillebror. Det var mysigt.

Nu är vi hemma igen. Moa sitter och färglägger i en bok som hon fick idag med pennor hon hittade på loppisen.

Lugnet råder och skrutten sprakar lite då och då där inne i magen.

Igår blev det en hemmadag.
Moa vaknade kl 5 och hade ont i nacken och kändes varm så det blev en lugn dag.

Idag jobbade jag och Moa var hemma med Gustav som hade ledig dag.

han hade en tid på sjukhuset inplanerad och då fick Moa vara med min mamma som ändå jobbar på sjukhuset.
Dom hade fikat och köpt lite presenter i presentshopen där.

Jag fick en blombukett och Gustav och jag fick var sin liten sten. På min stod det "mamma" och det var ett hjärta, på Gustavs stod det "Pappa" och var ett hjärta.
Jätte söta.

Hon hade också köpt te och kaffe och lite god choklad till oss. Till sig själv hade Moa valt en liten liten påse med karameller.

Jag blev väldigt överraskad. Så gulligt av henne :) (jag är medveten om att hennes mormor sponsrade de fina presenterna).

Kl 13:30 hade jag en tid hos barnmorskan. Hon tog lite prover och allt såg bara bra ut.

Sedan fick jag lyssna på lilla hjärtat, det var mysigt. Och eftersom att varken pappa eller storasyster fanns på plats så spelade jag in det med mobilen så att dom fick lyssna sedan.

Här blir det tacos till middag och Moa ska få ostkrokar till fredagsmyset i soffan.

Med posten fick jag ett fogbälte idag. Det ska säkert komma till användning. Jag uppskattar inte hur ont jag har i kroppen om dagarna och att det är så dumt att vara barnskötare och gravid.

Imorgon är det barnloppis på Nolia, jag är sugen på att åka dit.
Tänk om vi fyndar något fint och bra till lillebror? :)

Sen har jag en lista med ett par böcker jag skulle vilja köpa både till mig själv och sedan några prestenter till mina nära.

Idag (fredag) hade vi en tid på spec. mödravården för ett ultraljud igen.
Dom hade missat lite mätning och vi kom ju gärna tillbaka :)

Hon vi träffade poängterade att det bara var den här missade grejen som skulle mätas och inget annat....Det visste vi ju redan.
Men hon log och började att göra andra mätningar som redan var gjorda först och guidade oss genom livmodern.

Då G sa att han sett något som gjorde att han misstänkte att det var en kille undrade hon om vi ville veta könet.
Vi berättade att det kollades upp lite förra gången och det lutade åt att det var en kille. Då gick hon in och tittade igen :)
Hon undrade om vi fick någon bra bild senast och fick fram en fin profilbild. Men vi hade ju inga pengar med oss....
Hon skrev ut bilden iaf och även en bild som styrkte att det är en liten kille vi väntar på :)
Vi ska få återkomma senare i graviditeten för en uppföljning också, det blir trevligt!

Idag har det gjort ont i hela kroppen och ikväll frös jag mycket.
G tappade upp ett bad till mig och efter badet låg jag i sängen och huttrade...mår lite halvers nu, vet inte vilket håll det är på väg åt riktigt.
Och vi har ju planer som inte går att omboka så lätt imorgon...hoppas det går över.

Jag och Moa såg Trassel idag. Den var riktigt bra :)
Men jag fick torka lite tårar också....beror säkert på graviditets hormonerna.

Men den var fin och skrutten i magen kickade lite då filmen var som vackrast.

Efter filmen gick vi ner till snöborgen en stund så att Moa fick åka lite kana.
Sedan handlade vi till middan och åkte hem.

Nu är det lite kvällstv för Moa och jag har en sockerkaka i ugnen och har tänt ljus så att det är mysigt här då älsklingen att komma hem sen.
Han har varit iväg och kört skoter :)

Ont i huvudet som oftast, men jag tar det bara lugnt här i soffan och dricker en kopp te "Kvällsro".

Imorgon ska jag och Moa gå på bio och se Trassel, det blir säkert roligt.

Just nu känner jag att pyret är vaken. Det är mysigt :)
Men jag måste ha tvärvuxit senaste veckan, känner mig som en valross plötsligt...och jag har ju knappt hunnit halvvägs än!
Hur ska det här sluta?

Jag får se om Moa orkar följa med mig så att jag får prova lite överdelar på stan imorgon efter bion. Det kanske går att "muta" med en lekerolask så att hon får något annat att tänka på en stund.

Idag målade G första väggen i blivande barnrummet.

Så det rör faktiskt på sig. Inte tack vare mig just nu så det är himla bra att vi är två :)
Jag är mest sugen på att inreda...bädda en spjälsäng, sätta upp gardiner och ställa saker iordning.
Men grunden måste ju göras först.

Nä, nu ska jag krypa ner här i soffan och njuta av mitt te och se på Moas fredagsprogram

Ha en trevlig kväll alla :)

...Det var inte utan att vara lite nervös innan, det är ju så viktigt att allt är bra.

Jag bad läkaren säga till när han sett att allt var bra, då sa han "till" på en gång.

Han tittade på olika saker...såg hur lilla hjärtat jobbade, gjorde en uppskattning om hur stor du borde vara.

Han tyckte att det såg mycket bra ut.

Din pappa filmade tvskärmen med mobilen och det är jag väldigt glad för!
Vi fick till och med se dig i 3D en liten stund, du rörde din hand så att det såg ut som en liten vinkning :)

Nu vet vi att det är som det ska, nu ska jag föröska tro på det.

Och kanske kanske kanske får jag rätt, kanske är du en liten gosse :)

Det var roligt att se dig, än fast det är lite overkligt ändå.

Nu vill jag börja ordna ditt rum och allt som du behöver.

Det börjar bli dags!
Din pappa har köpt väggfärg och det är väl bara att samla ork för att sätta igång egentligen :)