Nu sitter jag här i soffan, seg som jag vet inte vad.

Massa hosta, ont i halsen, nosen som är tät eller leker störtflod om vartannat och massa trött.

Det var himla tur att jag åkte dit nu och inte förra fredan.

För en vecka sedan nu var vi i sthlm, vi hade i stort sett nyss landat på Bromma flygplats tror jag.

Det var otroligt kul att åka iväg hela familjen och med en så upprymd Moa!

Då vi kommit fram till centralen lämnade vi in vår lite större väska och tog en tur till Gamla stan. Vi gick och strosade, kikade in i någon liten butik och åt lunch.

Då vi var nöjda hämtade vi ut väskan och tog pendeltåget mot Älvsjö där vi hittade vårat hotell.

Det låg precis intill Stockholmsmässan och var nära 20 våningar högt.

I entreplan hade man byggt upp lite hus och en bio till barnen så där fick Moa underhålla sig ett tag :)

Det stod att dom välkomnade Körslaget också, kanske var det därför det blev så mycket folk till frukost nästa morgon?

Det var ett fint hotell och Moa sov gott i sin extra säng och vi sov bara bra i vår säng vi med.

Då Moa vaknade strax före 7 satt hon och ritade en stund och sedan fick hon spela på min mobil tills det var dags att göra sig klara för hotellfrukost.

Det var mycket gott!

Då vi var mätta åkte vi in till centralen, tog tunnelbanan till slussen och sedan blev det en tur med färjan ut till Djurgården.

Det var soligt och fint!
Första anhalten var självklart Junibacken.

Moa rusade rakt mot sagotåget och det förstår jag, det är supermysigt.

Sedan sprang hon runt lite i husen och överallt innan det blev teater.

Efter det titade vi in i deras bokhandel där allt är vansinnigt dyrt och Moa skulle absolut köpa ett armband i silver.

Nästan alla hennes pengar gick åt.

Då vi var klara gick vi till Wasa museét och åt lite lunch. Sedan var vi kvar där i någon timme och tittade på den mäktigt stora båten.

Då vi var nöjda gick vi vidare till Akvariet så att Moa fick kika på hajar och vara i regnskogen.

Men när vi var klara där var klockan närmare fem och det var dags att åka tillbaka med nästa färja. Åter igen promenerade vi genom Gamla stan i jakten på någonstans att äta.....det slutade med att vi åt middag på Mc Donalds och Moa åt mer än hon gjort på hela helgen annars, ändå hade vi bara fått väldigt bra mat (som kostat betydligt mycket mer).

Sedan åkte vi tillbaka till hotellet. Vi duschade och såg på tv på kvällen, Moa orkade inte se hela körslaget och inte vi heller. Vi var rätt trötta.

Nästa morgon väntade den härliga frukosten på oss igen...ååå vad det är gott när man får plocka lite av varje sådär.

Moa lekte och tittade på bio nere i foajen medan vi plockade ihop på hotellrummet.

Det gjorde inget att vi missade Umeås låt i körslaget på tv, för vi åkte med samma flyg som dom hem till Umeå och dom ställde sig upp i mitt gången och sjöng låten Cecilia för oss pasagerare. Det var riktigt trevligt :)

Det var skönt att komma hem efter en helg i sthlm, det blev rätt intensivt.

Svärföräldrarna hämtade oss på flyget och dom hade med sig paj som vi värmde upp och åt. Såååå gott med mat :)

Vi är väldigt nöjda med helgen och att vi faktiskt utan några större problem hittade överallt än fast vi inte varit i sthlm särskilt ofta.

Sen är vi otroligt imponerade av Moa som gått och gått och gått hur mycket som helst i vår takt utan att klaga alls!

"Det var väl inget" sa hon då vi påpekade det.

Hon som inte så gärna vill gå hela vägen från parkeringen och hem ens.

Men nu vet vi vad hon klarar av!

Snart helg....
Vi får se om Moas biologiska men frånvarnade pappa hör av sig till henne ikväll som det var sagt att han skulle göra men aldrig gjort.
Nu är det 1½ månad sen dom sågs eftersom att han skippat 2 av deras lördagar.

Han har inte ens ringt henne så att hon fått höra att han lever och hon har slutat att fråga efter honom...

Dom kanske ses imorgon, det är ju hans lördag. Vi får väl se...

Hon säger lite då och då "Visst är Gustav min pappa, visst är jag hans dotter?"

Hon vet vem som är den "riktiga" pappan. Men det hörs att hon vill och behöver ha någon att kalla för pappa som faktiskt finns här för henne.

Och det är ju inget konstigt med det.

Han är ju den som varit mest som en pappa för henne under hennes första 7 år, som faktiskt funnits för henne och mer än bara under samma tak framför en tv eller dataskärm.

Han busar med henne, lyssnar då hon har något att berätta, gör läxa med henne då inte jag gör det, ser till att hennes tänder blir borstade, säger Godnatt varje kväll...funderar på vad hon vill ha och behöver och ordnar det helt självklart.

Ingen annan har varit pappa på det sättet för henne.

Hon ger honom så mycket kärlek och får tillbaka det av honom.

Precis så som det ska vara.

Ikväll blir det våfflor här, antingen till middag eller kvällsfika.

Nu ska jag kanske lägga omkull mig själv en stund....jag är så trött.