Han har inte hört av sig alls heller om någon anledning att inte träffa sin dotter.
Hon stod här helt klar och väntade och han dök inte upp.
Det är deras tredje lördag på raken det inte blir något (1½ månad sen dom sågs senast o han har inte ens ringt henne så att hon vet om han lever eller bryr sig om henne)

Igårkväll sa Moa "Jag tror inte att han kommer", hon fick ju rätt.

Jag är sjuk och hemma själv, Gustav tog på sig att jobba extra idag eftersom att Moa skulle vara borta idag.

Nu blir det rätt lugnt här hemma.
Skridskoskolan missade hon eftersom att vi stod o väntade o inte visste att vi behövde åka iväg själva dit.

Vad gör man?
Ska ett umgänge se ut såhär?
Jag har lämnat över ansvaret ang umgänget till honom, jag ringer inte och frågar om och när han kommer mer. Det ska ligga i hans intresse, det är deras umgänge.

Moa är besviken, hon förstår inte varför han inte kom och hämtade henne.

Gustav sa att han tar med henne till Leos imorgon så att hon får lite kul och jag får vila ifred. Det är himla tur att vi har Gustav.

Jag förstår varför hon kallar honom för pappa.

...det är väl inte alls så längesen vi sågs.

Det var du som fick mig att ta mitt täcke och vandra ner för trappan till soffan

-mitt i natten, den gången också.

Jag kan inte ligga kvar i sängen i sovrummet pga dej och jag vet inte vad jag ska göra för att sluta påverkas av dej heller.

Förra gången tog det ett par dagar och nätter innan jag tillslut fick ro.

Jag får väl se hur det blir den här gången.

Nu när jag är gravid verkar det extra svårt att bli av med dej också, finns ju nästan inget att göra mer än att vänta på att det ska bli bättre.

Du din nedriga Slemhosta, försvinn!!