Nu sitter jag här i soffan, seg som jag vet inte vad.

Massa hosta, ont i halsen, nosen som är tät eller leker störtflod om vartannat och massa trött.

Det var himla tur att jag åkte dit nu och inte förra fredan.

För en vecka sedan nu var vi i sthlm, vi hade i stort sett nyss landat på Bromma flygplats tror jag.

Det var otroligt kul att åka iväg hela familjen och med en så upprymd Moa!

Då vi kommit fram till centralen lämnade vi in vår lite större väska och tog en tur till Gamla stan. Vi gick och strosade, kikade in i någon liten butik och åt lunch.

Då vi var nöjda hämtade vi ut väskan och tog pendeltåget mot Älvsjö där vi hittade vårat hotell.

Det låg precis intill Stockholmsmässan och var nära 20 våningar högt.

I entreplan hade man byggt upp lite hus och en bio till barnen så där fick Moa underhålla sig ett tag :)

Det stod att dom välkomnade Körslaget också, kanske var det därför det blev så mycket folk till frukost nästa morgon?

Det var ett fint hotell och Moa sov gott i sin extra säng och vi sov bara bra i vår säng vi med.

Då Moa vaknade strax före 7 satt hon och ritade en stund och sedan fick hon spela på min mobil tills det var dags att göra sig klara för hotellfrukost.

Det var mycket gott!

Då vi var mätta åkte vi in till centralen, tog tunnelbanan till slussen och sedan blev det en tur med färjan ut till Djurgården.

Det var soligt och fint!
Första anhalten var självklart Junibacken.

Moa rusade rakt mot sagotåget och det förstår jag, det är supermysigt.

Sedan sprang hon runt lite i husen och överallt innan det blev teater.

Efter det titade vi in i deras bokhandel där allt är vansinnigt dyrt och Moa skulle absolut köpa ett armband i silver.

Nästan alla hennes pengar gick åt.

Då vi var klara gick vi till Wasa museét och åt lite lunch. Sedan var vi kvar där i någon timme och tittade på den mäktigt stora båten.

Då vi var nöjda gick vi vidare till Akvariet så att Moa fick kika på hajar och vara i regnskogen.

Men när vi var klara där var klockan närmare fem och det var dags att åka tillbaka med nästa färja. Åter igen promenerade vi genom Gamla stan i jakten på någonstans att äta.....det slutade med att vi åt middag på Mc Donalds och Moa åt mer än hon gjort på hela helgen annars, ändå hade vi bara fått väldigt bra mat (som kostat betydligt mycket mer).

Sedan åkte vi tillbaka till hotellet. Vi duschade och såg på tv på kvällen, Moa orkade inte se hela körslaget och inte vi heller. Vi var rätt trötta.

Nästa morgon väntade den härliga frukosten på oss igen...ååå vad det är gott när man får plocka lite av varje sådär.

Moa lekte och tittade på bio nere i foajen medan vi plockade ihop på hotellrummet.

Det gjorde inget att vi missade Umeås låt i körslaget på tv, för vi åkte med samma flyg som dom hem till Umeå och dom ställde sig upp i mitt gången och sjöng låten Cecilia för oss pasagerare. Det var riktigt trevligt :)

Det var skönt att komma hem efter en helg i sthlm, det blev rätt intensivt.

Svärföräldrarna hämtade oss på flyget och dom hade med sig paj som vi värmde upp och åt. Såååå gott med mat :)

Vi är väldigt nöjda med helgen och att vi faktiskt utan några större problem hittade överallt än fast vi inte varit i sthlm särskilt ofta.

Sen är vi otroligt imponerade av Moa som gått och gått och gått hur mycket som helst i vår takt utan att klaga alls!

"Det var väl inget" sa hon då vi påpekade det.

Hon som inte så gärna vill gå hela vägen från parkeringen och hem ens.

Men nu vet vi vad hon klarar av!

Snart helg....
Vi får se om Moas biologiska men frånvarnade pappa hör av sig till henne ikväll som det var sagt att han skulle göra men aldrig gjort.
Nu är det 1½ månad sen dom sågs eftersom att han skippat 2 av deras lördagar.

Han har inte ens ringt henne så att hon fått höra att han lever och hon har slutat att fråga efter honom...

Dom kanske ses imorgon, det är ju hans lördag. Vi får väl se...

Hon säger lite då och då "Visst är Gustav min pappa, visst är jag hans dotter?"

Hon vet vem som är den "riktiga" pappan. Men det hörs att hon vill och behöver ha någon att kalla för pappa som faktiskt finns här för henne.

Och det är ju inget konstigt med det.

Han är ju den som varit mest som en pappa för henne under hennes första 7 år, som faktiskt funnits för henne och mer än bara under samma tak framför en tv eller dataskärm.

Han busar med henne, lyssnar då hon har något att berätta, gör läxa med henne då inte jag gör det, ser till att hennes tänder blir borstade, säger Godnatt varje kväll...funderar på vad hon vill ha och behöver och ordnar det helt självklart.

Ingen annan har varit pappa på det sättet för henne.

Hon ger honom så mycket kärlek och får tillbaka det av honom.

Precis så som det ska vara.

Ikväll blir det våfflor här, antingen till middag eller kvällsfika.

Nu ska jag kanske lägga omkull mig själv en stund....jag är så trött.

Idag åkte Moa och jag till min mormor för att hälsa på och för att låta Gustav få vila lite ifred här hemma en stund.
Min storasyster kom dit också så det blev trevligt :)

23 fulla veckor har gått och lillkillen där inne är svårt att dölja nu.

Magen är runt och stor.

Idag gick dragkedjan sönder på min kappa, jag vet inte riktigt vad jag ska ha på mig nu. kan det vara för kallt att ha den öppen?..med en fleece innanför kanske?
Får se om jag behöver köpa någon av lite större modell annars, finns ju lågpris butiker om det blir kallt.

Imorse då jag satt i soffan med Moa började det att röra sig där inne så jag tog snabbt Moas hand och la den mot magen.

Hon fick ett par kickar i handen :)

Solen skiner ute, snön gnistrar, det är en handfull minusgrader.

Min största undran just nu är "Varför har inte Moa vaknat än?"

Klockan är snart 8.

Hon är oftast uppe före 7, ibland även före 6.

Igår sov hon i bilen mellan fyra och fem och då klockan var åtta ville hon gå och sova för att hon var trött.

Moa är en sån tös som sällan vilar då hon är sjuk, hon sover alltid mindre när hon har feber och är krasslig. Men just den här natten har hon sovit ut ordentligt.

Själv vaknade jag kvart i sju, känner av en förkylning och den ska jag häva innan den rotar sig för djupt.

Idag är det Moas dag med hennes biologiska pappa.

Igår skulle han ha ringt henne, istället fick jag ett sms där det stod att han var sjuk och inte kunde ha Moa.
Det är nu en månad sen dom sågs, så jag skrev tillbaka att det är hans sak att berätta för Moa. Men han hörde inte av sig något mer.

Då Moa inte fått träffa honom på en hel månad kan han väl iaf prata lite med henne i telefon, så att hon får höra att han lever?

Förra gången blev det inget för att vi inte skjutsade dit henne, än fast det är han som ska hämta...med bil eller buss för den delen om bilen inte fungerar.

Men buss vägrade han ju, för att det tog sån tid.

Hade han tagit bussen skulle dom ju fått träffas iaf, men det var kanske inte viktigt?

Det är inte vi som ska ordna med skjuts då hans bil inte är med.

Även om vi varit för snälla och gjort så tidigare. Och vi hade tänkt skjutsa den här gången också, men inte till någon som kallar mig för något dumt i samma telefonsamtal.

Nu får umgänget vara helt upp till honom, behagar han inte komma hit och hämta henne så blir det inget.

Vi kan inte dalta och ordna och fixa allt även om vi gjort det hittills för Moas skull. Men det funkar inte längre. Han är enligt sin ålder vuxen och borde själv börja ta lite ansvar. Han har haft det allt för lätt eftersom att det alltid är någon annan som fixar allt.

Idag ska vi köra bort en tvbänk på myrorna och jag ska gå in på en life butik och köpa lite preparat som lindrar en förkylning i startgroparna.

Annars vet jag inte, det känns som en lugn och skön dag.

Jag fick papperna ang min havandeskapspenning (som det iaf hette förr) av chefen igår så det ska jag kolla igenom och skicka iväg också.

Sen får vi se hur det går.

Önskar er en härlig lördag!

Moa hostar hela dagen och hela natten, men hon har inte feber längre iaf.

jag ska höra med bvc om något hostdämpande idag.

Gustav hostar han med, nu är det bara att hålla tummarna att dom blir friska och att inte jag blir smittad.

Vi ska ju till Stockholm om 8 dagar!

Idag tar jag och Moa en liten tur med bussen till Gammlia för att se på renarna och kanske smaka något gott innan vi återvänder hem igen.

Det får bli en lugn liten utflykt, friskluft är ju nyttigt.

Hon har inte varit ute de senaste dagarna och jag har bara varit ute små turer med Minna.

Jag älskar livet och min underbara familj, det finns så mycket värme, kärlek och omtänksamhet mellan oss...ingen dag går utan att vi ger och får kramar av varandra.

Och kramar är bland det bästa jag vet :)

Nu tror jag att febern börjar ge med sig för Moa. Hon har fortfarande mycket hosta men en helt annan ork idag.
Själv är jag mer åt det utmattade hållet, men det kanske beror på att jag höll igång så mycket igår.

Jag tycker att det ska vara på grund av det och inget annat iaf.

Idag ska jag plocka fram lite läxböcker till Moa, så att vi gör lite nytta nu efter alla feberdagar.

Men annars tar vi det lite varligt.

Å så härligt!
Idag fick jag ett städil...Moa tog det lugnt mest så jag började att ta golven på övervåningen, sen gjorde jag rent i badrummet där uppe och torkade av byråer och hyllor.
Sen fortsatte jag här nere med golven, toan, diskade undan, plockade en del....
Jag gick upp och slängde in en tvätt och hann hänga upp den innan Gustav kom hem.

Det blir många små pauser för kroppens skull men nu luktar det iaf gott här hemma.

Nu känns det som att jag hunnit ifatt lite iaf, härligt. Och vi slipper lägga tid på att städa massa till helgen :)

Det har varit så härligt väder i helgen.

I lördags tog vi en promenad efter ett skoterspår hela familjen.
Minna skuttade glatt före oss och Moa åkte pulka och samlade på sig kottar och grenar undertiden.

Jag njöt för fullt.

Det är livskvalitet att kunna vara ute och promenera tillsammans med solen som skiner ovanför.

Moa fick lite feber på eftermiddagen så vi tog det lugnt annars.

På lördag var det inplanerat en tur till Djupsjö för att åka skoter och grilla.
Moa var fortfarande lite varm emellanåt men att vara ute i friska luften ska ju inte vara skadligt bara man tar det lugnt. Så vi åkte iväg.

Jag fick sitta bakom Gustav, Moa åkte framför Gustavs bror Andreas, deras föräldrar tog en skoter och en kompis till Andreas var också med.
Det blev en skön tur upp till ett berg där vi satt och grillade och hade det hur bra som helst.
Jag har ett väldigt härligt liv och njuter av att få vara tillsammans med min älskade familj.

Då vi kom tillbaka låg Moa och såg på tv då vi inte åt....lillan.

Nu har vi varit uppe sen före fem.

Då Moa är sjuk sover hon mindre än annars.
Jag har redan gett henne alvedon för att hon hade 39 i feber och ont både i huvudet och kroppen.

Får hoppas att det ger med sig snart.

Lilleksrutt i magen höll på med kickboxning eller något annat igår kväll.

Det rörde sig en hel del intill naveln och ett par gånger syntes det rejält utanpå.

Till och med pappa lyckades få känna lite :)