Jag blir ju sentimental så fort jag läser faktasidor om graviditet, förlossning och kommande barnet.

Det känns både nära och väldigt avlägset och fortfarande har jag svårt för att begripa att det verkligen är ett barn som ska komma till oss.

En liten bäbis....hur är det möjligt?
Jag trodde inte att jag skulle vara med om allt det här en gång till.

Jag har ställt in mig på det i flera år och accepterat att det skulle vara så, ett barn.

Men Gustav kom och naturligtvis vill han få vara med från början av ett litet liv. Med Moa missade han väldigt mycket även om väldigt mycket finns kvar att uppleva.
Från att vi pratade om det och bestämde oss tog det bara lite mer än en månad innan ett nytt liv tog sin början.

Det är mäktigt

Otroligt stort

Och jag får vara med om det en gång till.

Nu på morgonen har jag bakat en chokladkaka med smält nougat och kokos på.
Den ska jag ta med mig till jobbet om ett tag, bjuda på lite "Hejdå" fika.

Jag köper nog glass till barnen på avdelningen.

Här är en länk jag fick av min lillasyster som hon hittat.

En liten historia med fina bilder till.
Klart tårarna rinner
http://fc06.deviantart.net/fs47/f/2009/174/0/3/1000_W0RDS_by_yuumei.swf