Ikväll var vi på vårkonsert på Moas skola.
Väldigt fina framträdanden men vi var rätt trötta både Gustav och jag...
Det var skönt att cykla hem sen.

Imorgon fyller storasyster år, då blir det middag hos mamma o pappa.

På Lördag åker Moa till stugan med mormor och morfar så att dom får rå om henne lite...och sen kommer hon hem igen på söndag.

Jag undrar vad vi ska hitta på då?

Ja, vi var där igår.
Inte för att det var något som hänt med vår lillgrabb utan för att det var en sån där trevlig infoträff där.
Då jag väntade Moa hade dom inget sånt, det tyckte jag var synd.
Och nu riktade dom sig mest till förstagångs föräldrar, dit hör kanske inte jag.
Men Gustav har ju inte varit med alldeles från start med något barn, han fick ju Moa då hon var 5!

Lite försent att få vara med och klippa navelsträngen då...
Iaf åkte vi dit och satt och lyssnade på vad dom hade att säga. Och oj vad hormonerna skuttade omkring.

Först satt jag och fnittrade ihjäl mig halvt för massa saker som Gustav sa innan barnmorskorna började prata.
Sedan satt jag med tårar som rann i ett då dom visade hur partnern kunde vara ett bra stöd under förlossningen.

Något sånt togs aldrig upp då jag väntade Moa.
Vi hade ingen profylax, ingen sa något om avslappning och massage ens på föräldrautbildningen.

Jag är glad att dom tar upp det hela nu.
Den man har med sig är ju så jätte viktig.
Man blir rätt utelämnad och behöver få känna sig trygg och veta att man har någon där som finns med hela vägen. Någon som stöttar, som finns där med sin närhet. Ja, jag satt där och snyftade och hoppades att inte så många skulle märka det.

Det verkar som att man blir väldigt väl omhändertagen och det är fint på nya förlossningen.
Det känns bra att få vara med om det en gång till och nu med bättre förutsättningar.