Då var det måndag då.

Jag sitter i soffan och tar det lite lugnt efter lite pytt i panna.

I lördags hade jag typ ont i magen, förmodligen pga de där järntabletterna resonerade jag. Kände mig spänd och uppblåst och ville inte ta fler järntabletter.

Då Moa lagt sig för kvällen vid halv tio la jag mig i soffan med älskligen bakom mig, efter en stund undrade jag lite smått vilken mage jag egentligen hade ont i.

Det kom i omgångar det hela och hängde ihop med sammandragningarna.

Jag funderade lite smått på om det kanske var förvärkar det handlade om trots allt och inte magknip.

En timme senare kändes det av lite mer och då förstod jag att det var förvärkar, men såna kan ju försvinna och återkomma flera dagar senare eller hålla i sig i flera dagar.

Min syster fanns i stan och henne kunde vi hämta om det var dags för barn, mina föräldrar var hos lillasyster i Östersund men skulle komma hem om det hända något.
Men det skulle nog inte behövas, jag hade ju inte haft någon känning alls.

Vid tolv skickade jag isäng Gustav och låg själv och såg på tv och kände förvärkarna komma och gå. Dom kom med jämna mellanrum, men så kan det ju vara ett tag och sen försvinner dom eller lugnar ner sig.

En stund efter tolv gick jag på toa, då jag torkade mig kom det blod, en heldel också.

Jag ropade på Gustav och han ringde förlossningen för att höra vad det kunde handla om.
Dom pratade om slemproppen i telefon men jag hade ju inte märkt av något slem, bara massa blod (då kan man bli lite orolig).
Jag fick prata med hon på förlossningen och hon tyckte att vi kunde komma in för en koll iaf.
Jag ringde min syster, Gustav åkte för att hämta henne och jag skickade ett sms till mina föräldrar.
Dom bestämde sig för att komma till stan på en gång.

Mina värkar andades jag igenom, dom var rätt täta men inte superkraftiga...som återkommande mensvärk ungefär.

Det var lite jobbigt att åka bil, men det gick ju.

Då vi kom fram 01:20 sattes en ctg kurva och hjärtljuden på barnet kollades....täta värkar registrerades och jag tyckte att dom hade ökat lite i styrka, men jag andades med djupa andetag varje gång dom kom.

Sen undersöktes jag och barnmorskan sa "hoppsan, nu får jag vara försiktig så att inte vattnet går".

"Har jag börjat öppna mig?" undrade jag förvånat.
-Jodå, du är öppen 7 cm! sa hon

Gustav och jag stirrade på varandra.
Vi hade ju precis pratat om vad jag kunde få för tabletter för att orka med dessa förvärkar hemma då vi blev hemskickade igen och nu var jag redan öppen 7 cm!!
Det var lite svårt att ta in.

Gustav gick ut och parkerade om bilen och hämtade bb väskan.

Jag fick ett gåbord och sedan bad jag om att få hjälp att bli kompis med lustgasen, för den hade jag inte velat använda förra gången.

Och förra gången fick jag ju min eda då jag var öppen 7 cm, nu tyckte bm att jag andades så bra så att det nog inte skulle behövas.
Och då var det ju lika bra att testa lustgasen!

En timme senare var det tuffa värkar som jag jobbade mig igenom med lustgasen.

Vi var själva ett tag men bm kom tillbaka och kollade hur det gick. Då var jag öppen 9 cm.

Vattnet hade inte gått än och det tryckte på mycket, tillslut gnällde jag på bm "ta hinnorna" och hon bad mig att vända mig på rygg eftersom att jag låg på sidan.

Jag vände mig på rygg och då gick vattnet 03:18, lite lättare kändes det först men det blev mer tryck och nu tyckte och jag gnällde lite och la ihop benen.
"Nej, du måste öppna upp benen om bäbisen ska kunna komm ut" sa bm.
jag sa att jag ville stå på knä så hon hjälpte mig runt och höjde huvudändan av sängen.

Kl 03:23 började mina krystvärkar och jag tog i men då huvudet var halvvägs ute gjorde det jätte oooont och jag ville bara trycka ut alltihop.
Bm sa till mig att andas istället och hålla lite för att inte spricka för mycket men hur tusan gör man det med det där trycket och då man bara vill att det onda ska försvinna?!

Jag bet mig först i handen och sedan högg jag tag i madrassen för att inte krysta.

Då bm gav mig klartecken tryckte jag på för kung och fosterland och kl 03:27 var han ute!

Både jag och Gustav tittade storögt på varandra, vi som kom in för att få höra att det var förvärkar och två timmar senare var vår son ute.

Det var svårt att greppa.

En kille på 3675 g och 52 cm lång

Elias :)

Förslossningen i bilder