"På en liten blå planet, är du min längtan
min oändlighet"

Jag satt och tittade tillbaka i min blogg på tiden innan vår minsting kom och tiden innan skolan blev något tungt och jobbigt för Moa.
Den där tiden innan nätterna lämnade oss sömnlösa för att den lille inte sov mer än korta stunder åt gången (hans första 1 år och 10 månader) och dagarna fylldes av skolans telefonsamtal och Moas magont och oro.
Det var kanske lite lättare då...

Jag och Moa hade många stunder med små utflykter och pyssel vid köksbordet.
Nu är båda sakerna väldigt sällsynta. Inte ens våra fredagsfilmkvällar har vi kvar.

Orken och tiden har jag inte på min sida, inte som det är just nu.
Jag vill gärna ta tag i allt igen, plocka fram den kreativa andan som jag brukade må så gott av...men det kommer inte så långt upp på prioriteringslistan.
Inspirationen är inte heller där den en gång var.

Kanske måste jag tillåta mig själv att faktiskt inte orka vara som jag var då, låta det ta sin tid och inte tvinga fram något som jag inte kan vara just nu.
Även då det var som tygst och vi var som tröttast, så slutade vi inte att skratta och slutade inte att leta efter lösningar på det som inte fungerade. Vi vägrade tappa hoppet om att det skulle bli bättre.
Både jag och min man är väldig envisa och orkar med omständigheter som tar allt, även om det är under en lång tid.
Då vi var mitt upp i sömnbristen och krisen i skolan och inte kunde se någon ljusning där vi befann oss, då valde vi att bryta upp, sälja radhuset, flytta 1½ mil till ett nytt område, en ny skola och nya möjligheter.

Och trots att jag ofta tynger ner mig själv med dåligt samvete för att jag inte har ork att fixa mer, inte har lösningarna på svårigheterna i skolan iom diagnosen och allt...så glömmer jag inte bort det fina vi har.
Kärleken, glädjen över att ha varandra, att vi bor med skogen bakom huset och vilken tillgång det är!

Jag påminner mig ofta om hur härligt livet är ändå, hur solen värmer kinden nu när det är vår :)

Med den där kärleken blir allt bra ändå och kanske landar vi en dag på en ruta i livet där vi ser att allt faktiskt blivit riktigt bra, där vi kan andas ut och känna att vi ändå gjorde ett bra jobb.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har sonen varit utan blöja all tid utom då han sovit.En olycka nyss men annars har det gått väldigt bra.Första kalsongerna användes idag också, lilla storkillen :) ...

Det har gått bra för Elias utan hans nappar.... Han fråga efter dom ibland, men vet själv svaret på vart dom är. Sopbilen hämtade dom. Nu somnar han lugnt med snuttarna då vi läst saga och sjungit några sånger. Det kommer fler och fler ord och ...

Jag har inte berättat hur fantstiskt roligt jag hade i stockholm den 5/9 då "Night by Night" skulle spela på Bryggarsalen som förband.   Jag tog flyger ner till Stockholm och lyssnade på deras skiva i mobilen mest helatiden. Dagarna innan hade ...

Idag är det onsdag och i måndags då jag var ledig satt jag och pratade med Elias i soffan efter morronvällingen.Han är 3 år, han är inte jättebra på att prata och jag har märkt att han inte använder tungan till de olika ljuden.Därför pratade jag med ...

Idag är det ett år sedan jag och Gustav gifte oss :)På morgonen har han fått en liten present, en dogtag med text.   Vi har planerat en lunch på stan och ikväll äter vi senare middag då den lille är nattad så att vi kan äta gott i lugn och ro. Det be...