Ja hej, här sitter jag i soffan ensam hemma denna fredag.
Det snöar ute, tvn är påslagen och det pratas mycket om Prinsessan Madelenes lilla bäbis som föddes denna morgon.

Jag jobbade i Måndags, men kände mig redan då ovanligt trött i kroppen.
Tisdag var min lediga dag och Elias fick vara ledig.
Men jag mådde inte bra då jag vaknade...jag mådde lite illa och kände mig småyr.
Då Elias skulle sova lunch behövde jag verkligen vila, men grannen spelade musik på hög volym och jag hann aldrig somna...
På eftermiddan kom huvudvärken igång och jag frös, skickade meddelande till min jobbarkompis att jag stannar hemma på Onsdag.
Jag hade hemsk huvudvärk hela natten och den fortsatte nästa morgon och under dagen och jag mådde väldigt illa.
Lunchen gjorde retur och jag ringde jobbet och sa att jag blir hemma resten av veckan.
Jag satte mig i sovrummet för att hålla mig från familjen då de kom hem.
Gustav sa till Elias att inte störa mig, för att jag mådde dåligt.
Då kom Elias till mig med en filt och sa "Mamma bläää"
"Jaa, jag mår dåligt" sa jag.
Då fick jag en kram och puss på kinden :)

Igår tog jag det lugnt hemma, orken fanns inte och jag blev fort trött än fast jag inte gjorde något.
Idag tog jag hand om Elias lämning och jag är glad att jag ska vara hemma för jag är så slut.
Märklig sjuka det här..

I helgen jobbar Gustav så jag hoppas att jag mår bättre och orkar mer då.
Vi får ta det så lugnt det går och hoppas att det går bra.

Oj vad det snöar nu.
Det är en annorlunda vinter.
I februari brukar det vara smällkallt i Umeå, men inte i år.
Det har väl varit -10 grader som värst. Och så fort det kommer lite snö, så blir det plusgrader så att det blir slask.
Det har varit vårväder större delen av februari, men helt utan sol än så länge.
Jag längtar tills molnen skingras och solen visar sig för oss igen.

Nu är nog hela familjen frisk igen.
Det är mest maken som varit dålig men det har varit långdraget allting.

Jag har gått ner i tid på jobbet och hoppas att det såsmåningom ska göra att stressnivån sjunker.
Det är mycket på jobbet och rätt intensivt även hemma, så jag behöver få möjlighet att hitta någon balans.

Elias har börjat prata mer nu, det är jätteroligt.
Han har inte varit särskilt intresserad tidigare, inte velat härma efter ord eller så.
Jag har börjat lära honom lite tecken och det är han lite nyfiken på faktiskt.
Han kan teckna "Mer", "Smör", "Mjölk", "bil", "Buss", "Traktor", "Hund" och "katt".
Han har även hittat på ett eget tecken för "Fullt". Om det är fullt med mat i munnen eller fullt med bilar i lådan tex.
Det hjälper honom lite iaf
Men nu har han börjat apa efter ord vi säger äntligen.
Han säger:  Tå-stå,   Itta-sitta,   Ny- Ny,   Mea-mera,   Då-gå,  Ditti-försiktig,  Ditta-Dricka,  Geka-leka

Det har kommit fler ord också, många vardagsord poppar upp. Inte klockent uttal men det är ju på gång nu iaf och det är härligt!

Han vill gärna att jag ska köra med småbilarna tillsammans med honom.
Oftast har han bara ropat "Mamma biiii!"
En dag sa jag till honom "Du kan ju prova att fråga snällt".
Sedan dess har han börjat lägga huvudet på sned och säga i en gullig ton "Mamma biii miii?" (Vill du köra bil med mig mamma?)
Det är lite svårare att svara nej nu ;)