Jag sitter i tvrumssoffan och ser på Svenska hjältar, ett fantastiskt härligt program.
Underbart att det finns så många härliga människor i vårt land!

Den här veckan har min man jobbar eftermiddag, vilket innbär att jag vi inte träffats om kvällarna då jag kommit hem med barnen efter jobbet.
Igår snodde vi oss en kort fika på stan då jag slutade tidigt, bara för att få träffas lite :)
Men ikväll jobbar han bara till 23 och sedan är vi lediga hela helgen tillsammans.
Jag längtar efter honom!

 

Här fick jag höra hans löften till mig, underbara man!


Snart är det julafton. jag vet att Moa räknar ner :)
I helgen ska vi ordna med maten och granen och sedan är vi nog helt redo att bjuda in till en julafton hemma hos oss för första gången :)

Jag har ju redan fått en superbra julklapp, den kom redan imorse!

Pappa var förbi och lämnade ett bord vid halvåtta, vi ska ha det på julafton så att alla ryms.
Men det ska vi bara låna, det var ingen julklapp.
Han frågade om jag läst VK, om inte så skulle jag göra det.
Jag gjorde som han sa, ställde undan bordet där det inte skulle tippa över barnen och sedan gick jag in på vår nättidningssida. Gissa vad det stod?
Jo, EUROPE kommer till Umeå och gör en konsert den 5 mars!!
Jippie!!
Det är en onsdag kl 19:30.
Jag tror att jag ska ta ledigt antingen halva dagen om det är möjligt och annars hela den dagen så att jag vet att jag kommer att vara på plats i god tid och kan stå längst fram och njuta!
Så kul!!!

 Elias är en sån unge som fått sina båda föräldrar gått på knäna pga sömnbrist från dag ett och fram tills han var 1 år och 9 månader.
Jag fick sova i 20 minuters intervaller som mest och det blev oftast inte mer än 3 timmars sömn/ natt sammanlagt.
Jag hade ofta kvällsångest eftersom att jag var så trött, men visste hur lite sömn det var att vänta.
På dagarna sov han endast i vagnen då jag var ute och gick.
Det blev 3 promenader/ dag ca 2 timmar per gång.
Och det var i alla väder, ur och skur, snöstorm och snömodd...
Motion och friskluft fick jag iaf!

Nu sover han oftast hela nätterna med undantag om han är sjuk.
Han är lätt att lägga isäng, man bara säger godnatt och går ut ur rummet...sen är det tyst.
På dagarna är det på samma sätt.

Vi vet att vi är lyckligt lottade och vi påminner oss ofta om vilken stor och positiv förändring det blivit på sömnfronten.
Det här hade vi aldrig trott för ett år sedan!

Nu är det tisdag kväll, en vecka kvar till julafton.
I år firar vi jul hemma hos oss.

Mina föräldrar kommer, mina systrar, min mormor och min farbror.
Det känns mysigt och bra, men jag har så lätt för att stressa upp mig :P
Den här veckan jobbar Gustav eftermiddag, så på kvällarna hinner vi inte åka iväg och fixa något...allt blir gjort i helgen.
Men det ska ju gå bra ändå såklart. Även om jag kan stressa upp mig i onödan över det hela.

Vi har slagit in nästan alla julklappar till barnen och sen har jag några småsaker att fixa bara.
Det är sagt att vi bara ska ge julklappar till barnen och det är ju helt ok.
Men jag har ändå köpt lite smått och gott till min mamma, min mormor och mina systrar...och jag har några klappar till Gustav såklart.
Då jag satt och slog in Elias julklappar stannade jag upp då jag slagit in 5 st.
Det är vi som lägger ribban för hans förväntingar, han är bara 2 år. Hur mycket julklappar behöver man, vad är det som ska vara det viktiga med julen?

Jag minns då jag var liten. Vi hade massor av julklappar från våra föräldrar, från mormor, från andra släktingar. Vi satt och öppnade julklappar i 3 timmar och det var säkert fina saker men jag tror inte att allt var riktigt nödvändigt.
Är det inte bättre att satsa på ett färre antal där innehållet är sånt som barnet tycker riktigt mycket om och som man vet kommer att användas?
Det är ett konsumtionssamhälle och det vet ju alla att det inte är bra för vår jord.
Kanske går det att bli lika glad för bara några få julklappar även om det är kul med överraskningar och själva öppnandet av paketen?

Moa kommer också att få färre julklappar än vanligt, men jag tror att det går att vänja av henne det där med kvantitet faktiskt. Om man bara hittar sånt hon verkligen önskar sig.
I år får hon en dator, hon hade min gamla tidigare och den startar knappt.
Hon får också en live dvd och en bok med Yohio...utöver det är det faktiskt inte så mkt mer...lite dushgrejer.
Jag vet att det blir ett tvspel av min syster och kanske något rittillbehör till datorn.

Men nog tror jag att hon blir glad.

Det blir mysigt med jul. Vi har njutit hela december så här långt med julmusik, glögg och pepparkakor på kvällarna.
I lördags sov Moa över hos sin bästis så jag och Gustav gjorde julgodis då Elias somnat för natten.
Det var riktigt mysigt!
Jag är julpeppad! :D

*Det här året har vi flyttat till andra sidan stan-för att få en bättre skolsituation för Moa och vi trivs bra här

*Jag fick ensam vårdand om Moa-vilket tog bort alla hjärnspöken om orättvisor

*Elias började äntligen att sova på nätterna i slutet på april då han var 1 år och 9 månader-nu sover han som oftast hur bra som helst och behöver ofta väckas för att inte sova bort halva dan

*Vi har gift oss-En underbar dag!


Ja, det är väl de största bitarna :)

Nästa år ska jag gå ner i tid om det är möjligt, det är för stor arbetsbelastning där jag är och jag vill orka med mera.
Sedan underlättar det då Gustav nu jobbar skift.
Eftersom att jag inte kan ta bort ett par timmar varje dag på min arbetsplats så blir det en ledig dag/ vecka och för att det ska passa min arbetsplats blir det nog på tisdagar.


Nu kurrar min och Moas mage ikapp, dags för frukost!
Idag tänker jag shoppa det sista klapparna, nästa vecka jobbar G eftermddag så det blir svårt att hinna mer än att göra middag och ta hand om barnen :)

sedan jag föreläste om adhd i min dotters klass.
Hon har haft en tuff höst och ingen hade börjat försöka hjälpa henne i skolan efter att hon fått sin diagnos.
Allt stod stilla och kompisrelationerna fungerade inte alls.

En av tjejerna i klassen bestämde att hon inte längre fick vara med varken sin tidigare bästis eller ngn annan av tjejerna i klassen.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Läraren sa att det var bra för Moa att träna på att vara själv, men jag tycker precis tvärtom.
Hon behöver träna på de sociala spelreglerna. Det ska inte finnas en person som står och bestämmer att hon inte får vara med....och sedan gör ingen något åt det.
Gör inte skolan något så måste ju jag göra det!
Jag satt en hel kväll och försöka formulera i ord hur det är att vara min dotter, med det funktionshinder som hon har.
Vad det är som blir svårt och vad hon klarar extra bra.
Sedan var det viktigt att det blev rätt nivå så att alla i hennes klass skulle förstå.
Att jag inte alls trivs att stå och prata inför andra, det fick jag ställa åt sidan.
Nu var det här något jag var tvngen att göra för hennes skull.

Klassen lyssnade och ställde många fina frågor, Moa satt och log. Hon tycker om att vara i centrum.
Under helgen efter skrev jag ett långt infomail till alla föräldrar i klassen, så att de också skulle få veta mer.
Många av föräldrarna svarade på mailet och gav positiv respons, vilket kändes bra.
Mamman till den tjej som sett till att Moa stått själv hade pratat exta mycket med sin dotter om det här efter mitt mail och jag kunde återkomma till henne om det blev några framtida konflikter mellan tjejerna.
Jag hoppas att hon får det lättare då det kanske rotat sig lite mer kunskap hos de som möter henne om dagarna.
Med kunskap kommer man ändå långt.

Moa hade julpysselkalas då hon fyllde år.
Alla tjejerna i klassen var bjudna, alla utom en kom....hon kunde inte för hon var hos sin pappa.
De var jättefina mot varandra och hade riktigt kul ihop alla 8 som satt i vårt kök och pysslade.
Fantastiskt härligt att se och det var långt ifrån den verklighet som Moa levde i bara ngn vecka tidigare.

Nu hoppas jag att det håller i sig det positiva för henne och att skolan börjar fundera på strategier och olika möjligheter för Moa att få det lättare i skolan.

Att vara stark innebär inte att man aldrig känner sig nere eller uppgiven.
Det handlar väl bara om att inte ge upp trots allt.

Just idag känner jag mig uppgiven.
Vissa saker ligger utanför vad jag tycks kunna påverka just nu och det handlar mest om barnen,
då blir det jobbigt.
Jag önskar att båda kan gå genom dagarna och livet utan att det behöver vara för svårt,
eller hända sånt som andra anses vara utanför normen för vad som är rätt.
Jag vill att dom ska passa in i de miljöer de hamnar i.

Jag oroar mig...

Och nu är det klart, om 2 veckor är det 4-skift som gäller för min man.
Jag sitter och tittar på mitt arbetsschema och ser vart det kommer att krocka.
En del kanske går att lösa om jag får byta någon tidig tur mot sen då han jobbar förmiddag, men det är inte lika lätt att byta bort en stängning sedan då han jobbar eftermiddag och natt.
Hur jag ska göra då vet jag inte...det måste bara lösa sig.

Idag ska Elias få äta lunch utan mig på nya förskolan, sedan ska han få sova hemma.
Imorgon ska han få prova på att sova där för första gången, jag hoppas att han landar där lungt och tryggt och gärna NU.

...det ska lösa sig...det måste det

Den här veckan har Elias börjat sin inskolning på den nya förskolan.
Jag gillar förskolan och personalen, Elias är otroligt mammig så det går lite segt.
Men jag litar på att det ska bli bra ändå!

Imorgon får vi kanske veta Gustavs nya arbetstider och när han börjar att jobba 4-skift.
Det ska gå på något sätt, men det är klart att det kommer att märkas att han går från att jobba dagtid med flex, till att börja jobba kvällar, nätter och helger.
Jag börjar ibland 6:30 eller slutar 17:30 och har kvällsmöten några ggr/ månad, så hur ska det gå att få ihop allt?
Det är först när vi får se tiderna och hur skiftveckorna rullar som vi kan börja lösa det hela.

Idag gick jag och Moa upp tidigare än Gustav och fixade farsdagsfrukost.
Strax efter åtta väckte jag Gustav så att vi kunde få äta, magen kurrade!
Kvart i nio väckte vi Elias så att han fick sin frukostvälling.

Då vi var klara med allt hemma packade vi in oss i bilen och åkte förbi hos mina föräldrar där jag lämnade ett grattiskort, en liten chokladask och två trisslotter till pappa.
Sedan åkte vi ut på landet och tillbringade dagen med barnens farmor, farfar, farbror Andreas, hans sambo och lillkusinen Sixsten :)
Det har varit en trevlig dag!

Då vi kom hem rensade jag i frysen och sorterade medan Elias badade.
Nu är det ordning där igen!
Skönt

Imorgon är det en ny vecka.
Sista inskolningsveckan förhoppningsvis, på fredag är det invigning för Umeå höstljus och på lördan ska Moa på kalas.

Hejdå!

Idag är det tredje dagen vi är hemma, Elias och jag.
Efter en timme på förskolan ringde dom i måndags och sa att han hade feber.
På eftermiddan gav jag honom alvedon då termometern visade 39,5...han fick en isglass också.
Han hade feber igår också, idag har jag inte kollat men det är inte full fart än iaf.

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet och då får pappaGustav vara hemma.
Jag hoppas att Elias är frisk till helgen iaf, för då ska kanske Gustav åka till Lycksele för att hämta hem en ny bil.
Han hittade en köpare till Forden idag.

Jag har suttit och drömplanerat inför jul och nyår...duka fint, äta gott med familj och nära vänner.
Vi får se hur det går att styra upp :)