Jag känner mig mer som vanligt idag, inte yr och lagom trött.

Elias ligger på golvet och pruttar med munnen och äter på sin mjukis ko, Moa äter mellanmål.
Idag har vi köpt skidor till Moa på intersport. Det såg ut att vara ett bra skidpaket!

I förmiddags dammsög Gustav här hemma och Elias följde efter med gåstolen, men uppför trappan kom han inte. Han stod nere i hallen och sträckte upp händerna och ropade.

Moa fick isglass formar i julklapp och vi testade att göra glass även till Elias och frös in hans mangopuré.
Det blev succe´!
Att det var kallt bekom honom inte det minsta, han smackade och mumsade.

Det var jätte bra isglassformar som jag hittade på coolstuff.
Moa älskar isglass och nu kan vi ju bestämma själva vad som ska innehålla.
Att Elias också skulle tycka att det var en hit hade jag inte väntat mig.

Idag har jag fått ha min älskade Gustav i mitt liv i 2½ år :)

Jag har faktiskt varit väldigt förvånad över hur länge det gått bra.
Alla vet ju att sömn är viktigt för hela kroppen, att man inte fungerar så bra med för lite sömn under lång tid.
Här hemma har det ju varit lite sömn i ett halvår snart.

Visst, alla med småbarn vet ju hur det är att sova mindre än vanligt.
Och visst var jag trött då Moa var liten.
Men det var inte såhär illa.
Här är det ungefär 4 timmars sömn/ natt sammanlagt. och det är inte 4 härliga timmar liggande i sängen,
Vår lilleman kan sova själv. Han kan somna själv, han tycker faktiskt om att sova.

Då jag lägger honom i hans säng på kvällen med nappen i munnen och snutten i handen, då borrar han in näsan i kudden och blundar och oftast sover han inom 20 minuter.
Ibland får man hjälpa till att stoppa tillbaka nappen ett par gånger eller lufta bort en rap innan allt är lugnt. Men det är inga protester, han vill sova där i sängen.

Men sen börjar det. Några gånger/ timme skriker han helt hysteriskt.

Ibland är det en rap, ibland är det nappen som trillat ut och han får inte tillbaka den, ibland är det hunger, andra gången är det bara det där tokskriket utan någon synbar anledning.

Så här är det ett par gånger i timmen hela natten.

Under förnatten ligger jag nästan och bara väntar på att hoppa upp ur sängen.
Senare under natten sitter jag i fåtöljen intill hans säng och funderar på att sova där, men man sitter inte så bekvämt.

Varje gång jag lägger mig i min säng känner jag att pulsen ökar, när som helst skriker han ju igen. Och fort måste jag upp innan någon annan störs.

Vi försöker att dela på nätterna då och då. Man hör skriket men behöver inte gå upp, de nätterna kommer man nog upp i 4 timmar samanlagt. De andra nätterna är det inte ens så många timmar.

Sen är han vaken för dagen vid 5 snåret, det går bara inte att få honom att somna om.
....och att hålla honom vaken längre än till ca halv åtta-åtta...det går inte.
Han blir alltid väldigt trött kl 18, det är bara så...jag tror att han kan klockan.
Alltid samma tid ovasett om han sover mellan 15-16 eller 16-17 på eftermiddan.

Idag skulle vi åka till svärföräldrarna.

Då jag satte mig upp i sängen vid 7 efter att ha lämnat över natten till Gustav vid 3 kände jag mig lite ostadig.

En stund senare förstod jag att det skulle hålla sig kvar, nedriga yrsel.

Jag är hemma helt själv idag, det har jag inte varit sen Elias kom....inte en hel dag.

Gustav tog med barnen och Moa blev lämnad hos mina föräldrar idag. Sedan åkte han vidare till farmor och farfar med Elias.

Jag tar det lugnt och eftersom att jag kan sitta upprätt utan att må illa så håller yrseln sig inom rimliga gränser.
De två tidigare gångerna jag haft det här har jag varit sängliggande i 2 veckor.

Nu verkar det vara lite mildare, men det är nog kroppen som säger ifrån.

Den 2 januari har vi fått vår första tid i luleå.

Rent praktiskt är det ju jätte knepigt det där. Det tar tid att köra dit och tillbaka.
Och just den dagen löser det sig med Moa men de kommande behandlingarna då?
Moa ska ju vara i skolan och vi måste åka tidigt och kommer hem på kvällen.

Mina föräldrar jobbar ju dom med. Inget är tvärenkelt.

Det är ett orosmoment hur det hela ska lösa sig.

Sen är det ler saker som ligger och trycker på orosnerven.

För mycket just nu.

Då det löser sig med sömnen för Elias, då finns det mer ork att lösa resten.

Jag känner mig inte alltid som en lyckad förälder då orken sinat sedan länge.
Det är tufft, men det ska gå!

Sköt om er där ute! 

Det har varit en bra dag men oj så fort tiden rusar iväg!

Vi sitter här hemma i köket och fikar och Gustav testar sitt uppblåsbara fotbad som han fick av Moa idag och snart tror jag att sägen kallar på oss.

Det har varit en ganska intensiv men väldigt trevlig dag hos mina föräldrar.

Vi var en lagom liten samling släktingar.
Det var vi tre, mina föräldrar, mina systrar, min farbror och mormor och lillasysters två hundar. 

Moa fick såååå mycket julklappar att vi nog behöver rensa lite i hennes rum så att det ryms :P

Det var playdoh med tillbehör så att man kunde göra pizzor, cd skiva, mjukisdjur, filmer, dataspel, böcker, pysselböcker, ritblock, dykgrejer ( cyklop, snorkel, simfötter), nattlinne, tröjor, morronrock, strumpor, trosor, en fäll till snowracern, lego, en mp4 spelare och en bärbar dator (min fd som lillasyster rensat och lagt in ny programvara i).

Elias fick kläder, mjukisdjur, badleksaker, andra leksaker, ett marackasägg, en pusselmatta/bilmatta i skumgummi.....typ

Av Gustav fick jag en kamera.

Han ger mig så stora julklappar som jag inte ens vågat önskat mig.
Förra julen fick jag en ny dator.

Och av mig fick han starwars boxen och ett bidrag till en slagborrmaskin.

Efter julklappsutdelning och middag tyckte Elias att han var supertrött och då tog jag och Gustav en skön promenad med vagnen. Vi gick runt på Haga och tittade på hus och pratade om allt och inget. En riktigt skön stund, allt var väldigt lugnt ute.

Här kommer ett par bilder från idag....

Nu ska jag gå och säga God natt till tösen som gått upp och blivit nattad av Gustav.

Jag hoppas att ni alla haft en härlig dag och kväll!

Härliga julmorgon :)
Gossen har hållit mig vaken sen före fem, men vaknade först helt halv sex.

Vi lyssnar på julmusik och undrar hur det kan komma sig att storasyster som var så ivrig på alla julklappar fortfarande sover och nu är klockan ändå halv sju.

Då det är dags att sova för Elias tänker jag stoppa ner honom i vagnen och gå till mamma och pappa då det dukats upp julfrukost. De andra kommer med bilen och alla julklappar.

Jag önskar er alla en härlig, mysig jul

Idag är det sista dagen för Moa på skolan och sen är det jullov till den 10/1, härligt!
Gustav har tagit ledigt från fredag så hela familjen kommer att vara hemma och mysa :)

Lilleman sover där ute i vagnen. Inte konstigt att han är trött så som han håller mig vaken om nätterna...
Jag hade tänkt ta mig ner på stan idag men det blir nog inte så, det är bättre att krypa ihop och mysvila med Elias då han sover efter lunch så att jag orkar med resten av dagen.

Jag sitter och tänker på Moa.
Hon har pratat mycket om sin pappa på slutet. Inte Gustav utan den andra.
Tålmodligt har Moa väntat på att han ska höra av sig...i 10 månader!

Hon har drömt mycket om honom på slutet och frågar då och då "Varför hör han inte a sig mamma?".

Men jag har inga bra svar.

Logiken i att hon ska drabbas för något som bara är mellan mig och hennes pappa, den skulle hon knappast förstå då jag inte förstår den själv.

Jag har nu mailat, skickat mess på facebook och skrivit sms men utan att få något svar.
Det jag skrivit är att Moa behöver få veta om dom ska träffas något mer, om han kan tänka sig att träffa henne ett par timmar någon gång.
Än så länge har jag inte fått något svar.
Jag kan inte vänta hur länge som helst och Moa borde verkligen få ett svar, inte bara tystnad.

Hon undrar om han har en ny familj med nya barn som han älskar istället för henne.
Men så mycket vet jag att några nya barn har inte kommit än.

Gustav är väldigt fin med Moa.

Han tänker på henne, ordnar och fixar så att hon ska ha det bästa möjliga. Han läser läxan med henne, nattar henne osv.
Han gör allt han kan för att vara den manliga förebild som hon behöver, men hans närvaro gör inte att hon glömmer den pappa som inte hör av sig.

Det är tortyr att bara hålla sig undan. Inget grattis då hon fyllde år, ingenting....det är som att han struntar i att hon finns. Hur kan man göra så mot sitt eget barn?
Hon har ju aldrig gjort honom något ont.

Jag har gjort det jag kunnat nu. Det är bara att vänta, men inte för länge. 10 månder har redan gått.

Jag tänker inte ringa, han lägger det bara på en så låg nivå att det inte är någon idé "Men det var ju så här du ville ha det".

Att låta Moa ringa är inte heller någon bra idé.
Då vi hade flyttat och hon ville visa sitt nya rum sa han till henne att han mådde dåligt för att hon flyttat och för att hon fått nya saker, att han var ledsen.

Han la hela skulden på henne!

Ringer hon kanske det är något sånt hon får höra igen, att hon har en ny pappa, att han är utbytt.

Saken är ju den att hon inte är dum.
Hon VET vem som är hennes pappa och hon har inte gett upp honom trots allt som varit.

Då vi flyttade ihop med Gustav fick han bli hennes bonuspappa. "Alla" har ju bonuspappor och mammor, inget konstigt med det.

Det var först i våras då det gått en tid sedan hon träffade sin pappa, sedan han slutat komma och hämta och slutat höra av sig...det var först då som hon sa "Får jag kalla dig för pappa nu, för annars har jag ingen pappa".

Han är inte ersatt, och hon kallade inte ens Gustav för "pappa" förrän den egentliga pappan försvann.

Det är svårt att förstå hur han tänker, den frånvarande...
Hur han i hjärtat kan tycka att det är ok att göra Moa så illa.

Frågar någon mig så är det väldigt skönt att han inte kommer hit varannan lördag för att hämta henne och jag slipper bekymra mig för att Moa ska behöva umgås med han nya tjejer, deras barn och deras barns mormor osv då det egentligen borde handlat om EGENTID med hennes pappa bara eftersom att dom träffas så otroligt lite.

För min del gör det inget om han försvinner helt och hållet, det känns lugnast så.
Men för Moas skulle har jag försökt att nå honom.

Tösen lämnad på skolan.
Ingen hosta inatt och dom skulle ha pysseldag så hon kände sig bättre :)
Jag och Elias gick vår vanliga morgonpromenad, det är härligt att börja dagen med att röra på sig!

Nu är det gröttajm för lillpalten här :)

Då Gustav hade hämtat Moa hos mormor och morfar åkte dom och valde ut en gran.
Nu står den så fint här i varadagsrummet och luktar gott :)

Gustav har satt dit julgransbelysningen, men pyntet väntar vi med tills lite senare.

I år är första året vi inte byter pengar med alla vuxna.
Det är barnen som får julklappar och sen har jag något till Gustav också....och han har tydligen något till mig med.

Idag är det fjärde advent och nästa lördag då det nästan är femte adevent, då ska papperet slitas av hur många paket som helst.

Här är en liten bit ur Moas dansuppvisning
 Moa är lejonungen med en brun-gul poncho på sig

Oj vad Moa var spänd och övervänt!
Idag hade hela dansskolan uppvisning i Minervas Aula.

Det var så mycket folk att dom sålde trappbiljetter....fast där fick man inte sitta kom dom på senare så alla fick fösa ihop sig och sitta på halva sittplatser.

Temat var Disneydags och det var riktigt trevlig!

Moas dansgrupp hade Lejonkungen som tema och var utklädda till Simba. Två danser gjorde dom och var sååå duktiga, såklart. Mamma Camilla stod och filmade med blanka ögon och kände sig mäkta stolt!

Undertiden var Elias hos mormor och morfar, dom fick både gå ut med honom i vagnen då han skulle sova och mata honom innan vi kom tillbaka. Men det hade gått bra allting!
Nu öppnar sig nya möjligheter för oss när han går att lämna bort sådär.
Bio med Moa någon gång bara vi tre eller något annat trevligt då man inte behöver passa lillebrors mat och sovtider.

Tänk vad härligt att kunna få kvalitetstid med henne äntligen!

Då vi hämtade Elias ville inte Moa åka hem, hon ville stanna och äta där. Det slutade med att hon stannade för att sova över och vi åkte hem med bara Elias.

Nu sover lillknatten, tror det blir en film för oss två som är vakna.

Trevlig lördagkväll på er alla!